många tankar den senaste ...

Oj så få rader jag har skrivit sedan jag började i Hofors. Det beror varken på tidsbrist eller inspiration. Kanske mer på svårigheten att släppa loss fingrarna övertangentbordet i syfte att tycka något just nu. Jag vet att min impulsivitet ibland gör så att grodor även sprutar från mina fingertoppar, inte bara hoppas ur munnen. Även om fördelen med skrivandet är överlägset över snackandet i syfte att hinna tänka efter. Man kan ju både backa och ändra det skrivna ordet innan man publicerar. Även fördelen med att källan alltid finns där och därmed risken med att ryktesspridning minskar.

Det talade ordet förstås är helt överlägset i sin snabbhet men kan förstås skada och feltolkas på så många olika sätt. Se bara på hur olika myter uppkommit ur en säkerligen enögd version i en massa olika krig och inte minst i religiösa skrifter. Under tiden i Hofors har jag varken utnyttjat det talade eller det skrivna i särskilt stor utsträckning. Det beror på att jag har varit tvungen att repetera en massa kunskaper, framförallt i kemin. Det är ju trots allt ca 20 år sedan jag fanns i den världen (läs nivån) senast.

Men den största anledningen till min tystnad har legat på ett helt annat plan. En vän har figurerat i tidningarna under den senaste tiden. Jag sitter med en mängd fakta i ärendet och har även för en tid sedan även stått på den motsatta sidan. Vi hade ändå rett ut våra förehavanden men när allt kommer till ytan igen så växer klumpen i bröstet till större proportioner igen. Så den senaste tiden har varit tung med skuldkänslor och feghet i sitt släptåg.

Så bästa kollegor i Hofors. Bilden ni skaffat er av mig är kanske inte riktigt den rätta. Jag känner knappt igen mig själv som stänger in mig på rummet under tystnad. Jag brukar ha en mer central roll än så här. Jag är nog egentligen rätt gapig av mig. Vill vara i centrum. Vill synas och höras... Så vi får se om ni hinner se den andra sidan av mig innan sommaren kommer och det är dags att återvända till Sandviken och min 'riktiga' anställning.

Men nu börjar ju kemitvåan och nitton undervisningstimmar i veckan tvingar mig tillbaka till böckerna igen. Jag prioriterar ju undervisningen och det är väl den delen jag är bäst på. Men framåt våren när kurserna börjar sluta... Då kanske jag kan visa den andra sidan också. Jag har haft två fantastiskt bra månader hos er och jag stortrivs. Jag har förstås också lärt känna en mängd trevliga elever och snart kanske i större utsträckning också er, mina snälla kollegor, som stått ut med mitt introverta smitande.

Men nu är det dags att 'fira' jul
Skinkan står i detta nu ugnen
Jag önskar er många trevliga stunder med de vi älskar mest
God Jul alla (även om vi firar en myt ;-)
Det tar jag eftersom det har blivit en del av min kultur
//Sveneric

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sofia Eriksson » Till beslut...:  ”Men Sven-Eric, vi vet inte vad som passar, sånt visar sig, jag tycker synd om de..”

  • Svenerig » mitt älskade jobb:  ”Tacksam för alla tips. Inte minst ditt, Sofia. Men jag är nöjd med min dag när j..”

  • Sofia » mitt älskade jobb:  ”Jag förstår dig. Vet du vad jag tycker? Sök dig till Kriminalvården. Mja, på rät..”

  • Edward Jensinger » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Nja, jag är nog inte en sådan rektor som nedvärdar vikten av mig själv. Jag vet ..”

  • Sveneric » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Jag anser att rektorer gärna vill nedvärdera in roll i skolan. Men att vara ansv..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln