Dåliga frågor - dito svar?

Jag har dålig handstil, inte så bra bildsinne men är en relativt god föreläsare. Berättandet är en konst och jag relaterar till en av de lärare jag mött genom åren, Bengt Söderhäll, som talade om 'den goda katederundervisningen'. Vissa ser rött när man nämner katederundervisning men kan ändå samtidigt berömma variationen i undervisningen.

 

Variationen i undervisningen är viktig och olikheterna hos undervisningssätt hos lärare lika så. Alla människor har olika fördelar och delar med sig bäst om de får utnyttja dess. Tänk om alla lärare skulle vara 'stöpta i samma form'? Då skulle verkligen eleverna storkna. Eller? Nu tror jag att alla lärare i Sverige anpassar sin undervisning efter sin undervisningsgrupp. Jag undervisar just nu i sex olika grupper och jag gör inte lika i nån av dem, beroende på att de är just olika.

 

Jag minns ju diskussionens hetta när Björklund gjorde ett av sina första stora klavertramp. Jag relaterarförstås till 'katederdebatten'. Jag tror att just den formen av undervisning, berättandet, är en viktig del i lärandet. Med berättande menar jag förstås att diskussioner, bilder, skratt och förstås vanliga samtal med eleverna om ämnet. Men ett av de problem jag ser när jag befinner mig i den här rollen är ju att vid olika former av redovisning ofta får ordagrant mina egna ord som förklaring tillbaka. Alltså i mina ögon en 'utantillkunskap' inpräntad i minnet under en kort tid.

 

Jag vill ju inte ha mina egna svar på mina egna frågor! Så vad gör jag? Mer än hälften av mina elever har egen dator och söker gärna efter egen kunskap där. Datorernas intrång har ju gjort kunskapsinhämtandet till en 'dans på rosor' för våra elever! Eller? Så om jag ställer frågor här så returneras inte mina egna ord. Frågan är ju vems ord det är som returneras? Ibland en forskares och ibland en religiös fanatikers (undrar vems som är farligast och vems som ger kunskap)?

 

Ingen skugga över datorernas intrång i skolan, som jag välkomnar med öppna armar! Jag, och säkert många med mig, måste ju lära oss att ställa rätt frågor där de små kunskapsbitarna måste sättas ihop till helheter! Oavsett metod och vems ord som citeras. Men svaren måste påvisa elevernas kunskaper. Men här är kanske eleverna själva största motståndarna. Skoldagarna med dator är betydligt jobbigare än utan. Ofta hörs 'säg bara vad jag ska skriva!'

 

Så hur lär jag mig att ställa frågor så att eleverna bygger sina kunskappslegobitar till fantastiska helheter i form av kompletta samhällen? I det här jobbet är det viktigt att vi samarbetar och att vi själva får styra över lärandediskussionerna istället för att konferera bort kvalitétid om likabehandlingsplaner och fastna i dokumentationsfientliga lärplattformar. Vi behöver tiden till viktigare saker. Vi behöver tiden till att elevernas kunskapsinhämtande blir så kvalitativt som möjligt.

Variation är kunskapens moder (Kåre). Där ingår läsplattor OCH berättandet underbara konst, det ska ingen skolminister komma och skriva mig på näsan!

 

Jag trodde mer om dig. Men dina uttalanden får bara så mycket större genomslagskraft än mina.

//Sveneric

.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sofia Eriksson » Till beslut...:  ”Men Sven-Eric, vi vet inte vad som passar, sånt visar sig, jag tycker synd om de..”

  • Svenerig » mitt älskade jobb:  ”Tacksam för alla tips. Inte minst ditt, Sofia. Men jag är nöjd med min dag när j..”

  • Sofia » mitt älskade jobb:  ”Jag förstår dig. Vet du vad jag tycker? Sök dig till Kriminalvården. Mja, på rät..”

  • Edward Jensinger » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Nja, jag är nog inte en sådan rektor som nedvärdar vikten av mig själv. Jag vet ..”

  • Sveneric » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Jag anser att rektorer gärna vill nedvärdera in roll i skolan. Men att vara ansv..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln