olika personligheter?

Jag funderar ofta varför jag gör som jag gör. Jag har ju förstås en tydlig bild över hur lärande går till. Det är en bild som passar mig och min personlighet och faktiskt även och oftast mina elevers lärande. Min styrka är ju min elevkontakt. Mitt sätt att 'ta' olika elever. Att bemöta elever, deras personlighet, att skoja, trösta, stödja eleverna just där de vill och behöver bli bemötta.

 

Det här tror inte jag är nåt speciellt för mig och alltså inte heller nån större skillnad mellan lärare. Man måste ju använda sin personlighet för att nå elever och då kan man ju bara sin egen personlighet. Jag gör det på mitt sätt, Conny på sitt och Staffan likaså. Vi använder vår personlighet för att nå andra människor. Men om man inte är nöjd med sitt sätt att bemöta andra? Föresten, kan man ens vara missnöjd med sitt sätt att bemöta andra?

 

Kan man ändra på sin personlighet då? Jag tror inte det! Man är den man är och man har bara en personlighet. Eller har man kanske olika personligheter som man tar fram vid olika situationer? Tar jag fram en annan personlighet när jag är i min snickarverkstad och bemöter problem på annat sätt där?

 

Vi söker oss till människor som vi känner oss trygga tillsammans med. Där finner vi samtalsämnen som passar våra egna tankar och allt (ja, nästan) som vi själva tycker och tänker får vi bekräftat. Vi är tillsammans med ja-sägare och ingen rubbar våra tankecirklar. Men vi behöver ju bli lite 'rubbade' imellanåt! Så varför väljer vi bara tryggheten?

 

Jag tror att utvecklingen bara går framåt när jag blir utmanad av nån som tänker annorlunda än jag. Nån som ifrågasätter mina tankar så att jag blir tvingad till en extra tankeloop. Då blir både jag och mina tankar bättre och mer välgenomtänkt. Nu förstås under förutsättning att det finns platser att kommunicera våra olika tankar på. Att kommunicera på nätet i olika forum är förstås jättebra och man hinner tänka ordentligt innan man svarar. Livesvaren riskerar att bli lite väl spontana och oigenomtänkta. Nu upplever jag det så att de flesta lärare tycker att tiden inte räcker till för detta. Vilket ju då förstås leder till att utvecklingsarbetet har avstannat i skolan.
Jag fortsätter att fundera tills jag kommer på nåt, eller nåt annat.
Då återkommer jag här på bloggen.
Här har jag tid att tänka, men gör inga anspråk på att tänka 'rätt'.
Ha det gött alla
//Sveneric

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sofia Eriksson » Till beslut...:  ”Men Sven-Eric, vi vet inte vad som passar, sånt visar sig, jag tycker synd om de..”

  • Svenerig » mitt älskade jobb:  ”Tacksam för alla tips. Inte minst ditt, Sofia. Men jag är nöjd med min dag när j..”

  • Sofia » mitt älskade jobb:  ”Jag förstår dig. Vet du vad jag tycker? Sök dig till Kriminalvården. Mja, på rät..”

  • Edward Jensinger » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Nja, jag är nog inte en sådan rektor som nedvärdar vikten av mig själv. Jag vet ..”

  • Sveneric » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Jag anser att rektorer gärna vill nedvärdera in roll i skolan. Men att vara ansv..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln