Nytt jobb snart?

Kroppen börjar kännas normal igen. Det är bara den blånaglade stortån som spökar nu. Den är liksom känslig för omvärldens små stötar och plötsliga rörelser. Men efter att konstatera antalet 'löpare' med sämre tid än jag (31,5% av 44 093 = 13 889,3 st) så slickar jag mina sår med ett leende på mina läppar.

 

Min anställningsintervju gick bra och det verkar som att jag får jobbet på Jernvallsskolan i höst. Tyvärr så är det ju bara 70% av en heltid med löfte om att vikariera utöver. Men det känns lite väl löst för att jag ska ta jobbet. Ett annat löfte är att från hösten 2013 så ÄR det på heltid eftersom det är dags för en av lärarna på skolan att gå i pension då. Backar jag nu, kommer jag med största sannolikhet inte att få jobbet på heltid nästa höst heller. Så just nu vet jag inte hur jag ska kunna ta ett beslut, N1an! Kommer rektorn med ett bud på 100% då kör jag! Variation är viktigt!

 

Den 19 juni gör jag min sista dag i Hofors. Jag har haft fördelen att jobba på en som måste vara en av länets lugnaste. Jag upplever fortfarande 'oaskänslan' varje morgon jag kommer dit vilken klart vinner över känslan att åka till Hofors. Jag har haft en bra tid och fått några nya vänner.

 

Just nu är mitt kära barnbarn här på en övernattning. En liten person med stor vilja och han blandar kramar och slag i sina känsloyttringar. Men oftast är han helt underbar och det är en härlig känsla att se hans speglingar av vuxenvärlden i hans lekar.

 

Det är mycket att göra nu. En hög med okommenterade elevarbeten ligger och på tisdag och onsdag är det nationella prov i båda mina mattegrupper. Dessutom så ska ju Styggan ha sitt femtioårskalas strax, vilket också kräver en massa timmar. Jobbet finns långt upp i halsen nu och motivationen är riktigt låg. Gymnasiet är inte min arbetsplats. Där varje lektion är en ny lektion och inget att falla tillbaka på. Det är tungt arbetsmässigt nu. Sommarlovet kommer att bli ett härligt break snart.

 

Det vore ju förstås helt klart enklast att gå tillbaka till Söderskolan. Där kan jag ju alla (nästan) rutiner redan. Jag känner ju igen alla kollegor och namnen på de flesta elever. Ett positivt bsked för skolans del kom ju i fredags förra veckan som också gör att en återkomst är enklare.

 

Frågan är bara. Vill jag ha det enkelt? Nej! Jag vill fortsätta att utvecklas! Trots min ålder...

Port Ellen, på er

//Sveneric

.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sofia Eriksson » Till beslut...:  ”Men Sven-Eric, vi vet inte vad som passar, sånt visar sig, jag tycker synd om de..”

  • Svenerig » mitt älskade jobb:  ”Tacksam för alla tips. Inte minst ditt, Sofia. Men jag är nöjd med min dag när j..”

  • Sofia » mitt älskade jobb:  ”Jag förstår dig. Vet du vad jag tycker? Sök dig till Kriminalvården. Mja, på rät..”

  • Edward Jensinger » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Nja, jag är nog inte en sådan rektor som nedvärdar vikten av mig själv. Jag vet ..”

  • Sveneric » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Jag anser att rektorer gärna vill nedvärdera in roll i skolan. Men att vara ansv..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln