mitt älskade jobb

Jag lever för skolan. Jag älskar mitt arbete! Hela veckan går åt till att försöka få eleverna att ha en bra tid hos oss på Söderskolan. Jag vaknar på morgonen och längtar till jobbet. Jag åker till jobbet stra före sju och kommer hem mellan halv sex och halv tre varje dag. När jag har ätit så tar jag gärna en tupplur i soffan framför TVn och sen tillbringar jag några timmar med genomgång av elevarbeten och diverse respons och kommentarer till dessa. Timmar slutade jag räkna för länge sedan. Men jag är rätt säker på att jag är en förlorare i striden mot de 45,5 per vecka jag har att tillgå. Ändå trivs jag med mitt jobb. Eller stortrivs, egentligen.


Mene så kommer helgen. Jag och min fru äter frukost tillsammans. Barnen är utflugna och barnbarnen har börjat trilla in. Då kommer vardagen ikapp. Livet som man ska leva utanför jobbet. Eller rättare sagt, borde leva. Alla måsten trillar in. Huset förfaller. Jag har lovat att hjälpa en kompis med några foder. En mor som är rasslig. Gräset ska klippas. Dotter behöver hjälp med huset. Barnbarnen vill träffa sin morfar. Mat ska fixas. Hus ska städas. Träffa kompisar... Det är då som det stora vemodet rullar in... Eller det dåliga samvetet... Det är just nu! Men jag hamnar i en låsning som bara förstör min arbetsmoral. Samvetet kryper närmare och så låser sig allt och jag bara mår dåligt! FAN så många saker jag borde göra istället för att sitta vid den här datorn just nu!


Man brukar säga att man inte ska sparka på den som ligger! Skolan kanske inte ligger men den är nere för räkning och det är många som sparkar... De senaste två veckorna har det kommit ut 199 nya jobbannonser mot det som kallas senarelärare alla kategorier. Trots att det har gått några veckor så finns det alltså inte tillräckligt med lärare ute på skolorna. Men flera ur allmänheten fortsätter att sparka på skolan och därmed på oss.


Avtalsförhandlingarna går långsamt med SKL men jag gissar att de också fortsätter att sparka på oss. Kommunerna fortsätter att sparka upp nya blanketter till oss för att de ska ha ryggen fri. Men risken är att det snart inte finns några att sparka på längre. Jag kollar platsannonser varje dag. Jag gör inte det för att jag inte trivs på jobbet. Jag gör det för att mitt lördagssamvete ska släppa. Jag gör det för att få bli gammal tillsammans med mina barnbarn.


Vill Sandvikens kommun ha mig kvar i sin verksamhet är det dags att se över min arbetssituation. Lärare är viktiga. Allmänheten får gärna sparka på oss om vi inte gör vårt jobb.

Men sparka inte på oss när vi försöker utföra vårt omöjliga uppdrag så bra som möjligt.
//Sveneric

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sofia Eriksson » Till beslut...:  ”Men Sven-Eric, vi vet inte vad som passar, sånt visar sig, jag tycker synd om de..”

  • Svenerig » mitt älskade jobb:  ”Tacksam för alla tips. Inte minst ditt, Sofia. Men jag är nöjd med min dag när j..”

  • Sofia » mitt älskade jobb:  ”Jag förstår dig. Vet du vad jag tycker? Sök dig till Kriminalvården. Mja, på rät..”

  • Edward Jensinger » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Nja, jag är nog inte en sådan rektor som nedvärdar vikten av mig själv. Jag vet ..”

  • Sveneric » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Jag anser att rektorer gärna vill nedvärdera in roll i skolan. Men att vara ansv..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln