mer gnäll...

Jag älskar mitt jobb! Eller jag älskar mitt jobb tillsammans med eleverna. Det finns bara ett jobb jag skulle överge detta jobb för och det är ett jobb i stil med 'mythbusters'. Men det är ett jobb jag aldrig skulle få. Eller, jo kanske. Om jag lägger upp all min undervisning i värsta mythbusters-stil. Det skulle vara helt underbart, men återigen skulle det ge mig mer jobb och färre timmar med mina kära.

 

För när Styggan idag åkte till vårt barnbarn då blev jag kvar med min förtroendetid vid köksbordet. Nu har ju B&B aviserat mer tid med eleverna och mindre tid med dokumentation. Så jag håller väl tummarna att nån av dom får lite mer makt snart.

 

Så jag älskar mitt jobb. Och hade jag haft ett eget arbetsrum på skolan då hade jag förmodligen karat av det mesta jobbet där. Alltså större del av förtroendetiden på jobbet. Ja, så som jag hade det i Hofors. Och återigen ska jag citera min gamle kollega, Håkan Hedin." Om lärare hade haft nåt att vinna på att jobba i arbetslag då hade vi ju alltid gjort så". Men ju mer arbetslag ju mindre ämne på de 35. Ju mer att göra hemma. När min arbetsplats är en del av ett kontorslandskap där vi förvarar allt i brist på tid fungerar inte nyfikna, blåögda knäppskallar som jag.

 

Så kära Marika. Jag tycker att det är synd att du uppfattar mig som gnällig. Men jag får mindre och mindre del av min tid där jag är fantastisk och större och större del av mitt arbete där jag suger. Men det är ju tillsammans med eleverna som jag kan hjälpa eleverna mot målen. Inte i ett konferensbås.

 

Vi lärare måste börja säga ifrån på ett tydligare sätt. Skit i de 10 000 som det tjatas om. Jag behöver bättre förutsättningar för att utföra mitt jobb tillsammans med eleverna. Inte en gång denna termin har vi diskuterat formativ bedömning, hur vi ska beskriva betygsmål för eleverna, hur vi ska kunna bedöma elevers kunskaper på ett likvärdigt sätt, hur vi bäst använder vår lärplattform...

 

Ja, OK. Jag är gnällig. Men jag tror att vi måste bli mer gnälliga för att få nån ändring till stånd. Skolan behöver oss gamla uvar kvar i matchen. Skolan behöver mig, Robban och Carina. Jag försöker bara beskriva de två delarna av mitt arbete på ett sätt så att alla förstår att det är dags att säga stopp nu!
//Sveneric

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sofia Eriksson » Till beslut...:  ”Men Sven-Eric, vi vet inte vad som passar, sånt visar sig, jag tycker synd om de..”

  • Svenerig » mitt älskade jobb:  ”Tacksam för alla tips. Inte minst ditt, Sofia. Men jag är nöjd med min dag när j..”

  • Sofia » mitt älskade jobb:  ”Jag förstår dig. Vet du vad jag tycker? Sök dig till Kriminalvården. Mja, på rät..”

  • Edward Jensinger » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Nja, jag är nog inte en sådan rektor som nedvärdar vikten av mig själv. Jag vet ..”

  • Sveneric » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Jag anser att rektorer gärna vill nedvärdera in roll i skolan. Men att vara ansv..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln