Till beslut...

Jag har bestämt mig! Jag har bestämt mig flera gånger tidigare och nu har jag
bestämt mig igen. Eftersom jag är inne på mitt femte yrke och nästan oräknebara
hobbyer så förstår ni ju att jag har bestämt mig ett antal gånger tidigare.

Ett av de större besluten var när jag bestämde mig för att inte vara bonde, ja
eller månskensbonde! Jag kände kniven på tröskan skära igenom handsken och
förstås då i vänster lillfinger. Hur långt in i fingret vågade jag inte undersöka
där längst nere på åkern. Men att blodet rann rätt duktigt ur handsken var
klart och att jag med högra handens fingrar höll ett fast grepp runt det som en
gång var ett väl fungerande lillfinger, när jag klev upp i tröskan för sista
gången och drog ut stoppen. Nu visste jag inte hur funktionen hade bibehållits
efter den senaste av skador på nåt av mina fingrar.

Jag minns inte hur många gånger jag tänkte stanna för att ta av mig handsken
under den nästan kilometerlånga promenaden till huset. Inte heller hur många
gånger jag sa till mig själv att jag skulle gå till grannen dagen efter och
erbjuda vår mark i arrende. Men beslutet var taget och jag gissar att
svimningen var nära (inte av smärta och blodförlust) när jag vid diskbänken till
slut vågade dra av handsken. Bara för att se att kniven hade skurit in nästan till
hälften och att benet förmodligen var skadat. Men visst satt det kvar och fungerade
med full rörelse igen efter en vecka eller nåt. Att åka till sjukhuset kändes liksom
obefogat den gången också.

Marken har vi sålt och behållit huset. Jag skriver fortfarande med alla tio
fingrar på tangentbordet när andan faller på. Så det är inte där som
begränsningarna sitter i många oskrivna blogginlägg under hösten. Nä den skadan
kommer jag att berätta om senare. Livet som bonde passade inte mig. Det heller.
Nu undrar jag hur länge dagens läraryrke passar mig. Men jag har ju bestämt
mig. Det är dags att gå vidare... Det är tidpunkten
som måste passa in nu. Till hösten? Tidigare. Vi får se. En intervju är nyss genomförd.
Sofia, du uppmanade ju... Men det är nog inget som passar mig. Flera
möjligheter lär nog uppenbara sig under våren. Öppen för det mesta.

//Sveneric

Leg. lär.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sofia Eriksson » Till beslut...:  ”Men Sven-Eric, vi vet inte vad som passar, sånt visar sig, jag tycker synd om de..”

  • Svenerig » mitt älskade jobb:  ”Tacksam för alla tips. Inte minst ditt, Sofia. Men jag är nöjd med min dag när j..”

  • Sofia » mitt älskade jobb:  ”Jag förstår dig. Vet du vad jag tycker? Sök dig till Kriminalvården. Mja, på rät..”

  • Edward Jensinger » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Nja, jag är nog inte en sådan rektor som nedvärdar vikten av mig själv. Jag vet ..”

  • Sveneric » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Jag anser att rektorer gärna vill nedvärdera in roll i skolan. Men att vara ansv..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln