Bedömning

Men alltså det här med bedömning. Alltså inte OM eller NÄR betyg ska sättas. Inte den här gången. Snart kanske jag tycker till om det också. Men att vi lärare bedömer så olika!

Jag säger inte att jag gör rätt eller att andra gör fel. Jag säger att vi gör olika!

Ta det här med sommarskola och jämför med den ordinarie betygssättningen, tex. Detta år var det endast ca 80 kommuner i Sverige som arrangerade sommarskola (förra året drygt 200). När jag underkände en elev i matte i år så blev jag samtidigt tillfrågad om jag ansåg att det fanns chans att hen klarade sig med ett eller om den samma behövde två år på individuella för att nå målen. Jag svarade att det kanske lyckas på ett år. Men att det skulle bli svårt. Efter två veckor på sommarskola så är eleven godkänd! Vem har gjort rätt bedömning?

En annan elev hade missat att lämna in arbete i fysik. Ett arbete som man bara gör en gång på tre år. Och då just i nian förstås. När hen under vårterminen föll i sina egna problem så blev jobbet aldriginlämnat och hen kunde förstås inte godkännas. Hade jag undervisat fel då? Gör alla lika? Kanske skulle jag ha gett möjlighet att testa detta i tidigare år också?

Jag uppmanade en elev att nationella provet i matte var så viktigt att om hen misslyckades så skulle inte målen uppnås och därmed inte bli godkänd. Till slut så gjorde hen några uppgifter som visade att målen ändå nåtts. När eleven öppnade sitt betyg så hade hen fått ett D. Hade jag mörkat för eleven?

Alltså jag säger inte något om vem som gör rätt eller fel. Men att helheten blir fel och att vi visar alldeles för lite rättvisa gentemot eleven. I den jobbträngseln som vi har blivit infösta i pratar vi inte om detta på våra skolor. Vi hinner inte prata med varandra om detta i med våra ämneskollegor. Skillnaderna är förmodligen större inom skolorna än mellan skolor. Kan det vara så att våra individuella tankar om bedömning är viktigare än de kollegiala och elevernas rättvisa?

Jag har inte varit den betygssättande läraren  i något av dessa fall. Men för att inte peka ut någon har jag skrivit i jag-form och ändrat ämnestillhörighet. Det finns säkert historier om mig också som andra berättar. Men de får ju inte jag höra…

Jag anser att det här måste prioriteras på våra skolor. Inte för att jag tror att jag har rätt utan för att eleverna ska ha rätt! Det här är viktigt!

Så var lägger vi tiden då när vi inte hinner med detta viktiga. Det kan vi ta en annan gång.
//Sveneric

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sofia Eriksson » Till beslut...:  ”Men Sven-Eric, vi vet inte vad som passar, sånt visar sig, jag tycker synd om de..”

  • Svenerig » mitt älskade jobb:  ”Tacksam för alla tips. Inte minst ditt, Sofia. Men jag är nöjd med min dag när j..”

  • Sofia » mitt älskade jobb:  ”Jag förstår dig. Vet du vad jag tycker? Sök dig till Kriminalvården. Mja, på rät..”

  • Edward Jensinger » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Nja, jag är nog inte en sådan rektor som nedvärdar vikten av mig själv. Jag vet ..”

  • Sveneric » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Jag anser att rektorer gärna vill nedvärdera in roll i skolan. Men att vara ansv..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln