Utmaninagr!

Kommer på mig själv med att klappa mig på axeln ibland. Det är inte alltid det finns nån där som tar åt sig den uppgiften och då är det bäst att ta på sig uppdraget själv. De senaste gångerna jag känt den där sköna känslan av att nån klappar mig på axeln har jag ertappat mig själv, så att säga, med fingrarna i kakburken. Ja, eller inte i kakburken då, utan just på axeln. Känslan fanns liksom där ändå. Trots att jag vet att det var en viss dos av självupptagenhet i de klapparna.

Senast nån annan klappade mig på axeln var nog i våras på lönesamtalet. Det kändes också bra. Ett relativt bra påslag för ett relativt gott arbete och jag var nöjd, för en gångs skull efter ett lönesamtal. Så menar jag då att inte någon annan har klappat mig på axeln sedan dess? Jo, kanske frun? Men när man har levt ihop i drygt 30 år så kanske man inte märker att det är just en klapp man får? Även om man tror sig känna varann ’utan och innan’. Varje dag får jag klappar på axeln av mina elever. Tror jag i alla fall. Märker inte jag det då? Klart jag gör. Ändå så talar vi ju inte alltid riktigt samma språk och det finns inte alltid nån annan tillgänglig som kan berätta för mig att det var just en klapp.

Annars rusar tiden på så här under hösten och en fjärdedels läsår försvann liksom i rappet. Det kanske är just då. Kan väl inte säga att det är mitt i livet. Kanske bara slutet på början av mitt i livet? Kanske det är just då det är dags att byta planhalva. Fyra yrken är avklarade. Det femte pågående. Den första är liksom på väg tillbaka. Men jag har mycket kvar att ge. Mitt mål är att jobba till 70 och då är det alltså mer än fjorton år kvar. Mycket kvar att lära. Mycket gammalt kvar att falla tillbaka på.

Just nu är det bara så förbaskat roligt att jobba med små projekt i min fina verkstad. Jag har konstruerat en snickarbänk till mitt äldsta barnbarn. En gängstång, ett kvastskaft, lite såga, borra, limma, klura… Känner mig bättre än McGyver! Se där. Där kom den senaste klappen tillbaka igen. Jag är så stolt och glad att jag kan allt jag ger mig in på. Så här är jag. Ett kap för varje arbetsgivare! Mycket erfarenhet. En problemlösare. Tålmodig. Välutbildad. Relativt bra kunskaper om IKT.

Så om du inte är så noga med mitt utseende. Slå till vettja ;-) Jag ger dig 14 år av mitt liv om du ger mig utmaningarna. Tillsammans är vi starka. Nu kör vi

Den närmaste tiden kommer att bli intressant. Den också!
//Sveneric 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sofia Eriksson » Till beslut...:  ”Men Sven-Eric, vi vet inte vad som passar, sånt visar sig, jag tycker synd om de..”

  • Svenerig » mitt älskade jobb:  ”Tacksam för alla tips. Inte minst ditt, Sofia. Men jag är nöjd med min dag när j..”

  • Sofia » mitt älskade jobb:  ”Jag förstår dig. Vet du vad jag tycker? Sök dig till Kriminalvården. Mja, på rät..”

  • Edward Jensinger » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Nja, jag är nog inte en sådan rektor som nedvärdar vikten av mig själv. Jag vet ..”

  • Sveneric » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Jag anser att rektorer gärna vill nedvärdera in roll i skolan. Men att vara ansv..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln