2011

Igår var jag på jakt. Oj, så många år sen senast! I min ungdom, ja alltså fram till nästan fyrtio, så vaknade jag under oktober till december varje lördag och söndagsmorgon, klädde mig snabbt, packade ryggsäcken och hämtade hunden hos mina svärföräldrar (pälsdjursallergi). Sen var det jakt! Jakten gav mig en härlig naturupplevelse och ibland en liten extra kick en form av att lägga ner ett byte. Igår var det dags att återuppleva detta.

 

 

Och som jag återupplevde! Första såten gav upphov till drev nästan omedelbart. Ett råkid blev resultatet. Den andra hundens drev, en rå-get, passerade mig på ca 60m. Det var förstås för långt hagelavstånd och hastigheten var för hög för ett kulskott. Andra såten gav även den två drev vilket resulterade i en andra råkid för dagen. Tredje såten gav drev och en hög puls då drevet buktade mycket fint och flera gånger mycket nära.

 

 

Det var riktigt intressant att återuppleva den här känslan men jag minns anledningen till att jag, mer eller mindre, slutade med jakten. Mina svärföräldrar. Som bodde riktigt nära mig, blev sjuka och gick bort. Min fina hund drunknade i ett stort dike under en jakt samt att skolan tog större och större del av min fritid. Allt det gav mig det tvivelaktiga nöjet att lägga vapnen på hyllan (läs vapenskåpet).
Men igår så gav det mig en liten spännande stund av naturlivet.

 

 

Det här var en liten annan inblick i hur mitt liv ser ut/har sett ut. Eller som förmodligen Staffan skulle ha sagt, en av alla de tunnlar jag har befunnit mig i under en del av mitt mångfacetterade liv. Jag har provat allt. Eller ja, nästan! Min längsta tunnel är fortfarande skoltunneln. Och den ser jag inte varken när, var eller hur den slutar. Det är mitt rekord!
Man ska ju prova allt, utom knark!
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Det är tredjedag jul. En helt vanlig dag i en tradition som jag egentligen inte vet varför jag firar. Jag är inte på nåt sätt kristen. Jag tror inte att det finns nåt uns av sanning i de myter som presenterats mig i diverse undervisning och uppfostran under mina tidiga år. Jo, annat än att det fanns en kille med just det namnet som kunde trollbinda sin publik och var lite av Joe Labero. En kille som jag säkert skulle uppskatta om jag träffade och kunde umgås med idag. Men jag tänker aldrig försöka tvinga på min religion på någon så länge jag slipper bli tvingad till nåt annat. Däremot så tycker jag att de läroplaner jag har jobbat efter ger en bra bild av hur vi bör tänka. Hur var det nu då? 'Den etik som förvaltas av kristen tro och västerländsk humanism' (utan att ge detta citat den exakthet som jag skulle kunna göra genom att slå upp det annat än i minnet).

 

 

Att ha jullov är skönt men det innebär ju inte att skoltankarna försvinner. Ska kanske säga att det finns längre stunder av andra tankar än under terminerna. Under den senaste delen av terminen har jag varit extra lyckligt lottad. Jag har verkligen fått fokusera på mina ämnen, utan att behöva ha nåt mentorsansvar. Det har ju inneburit att jag har tillbringat mycket tid i diverse böcker. Framförallt i kemiböcker. När jag har kört fast så har jag kunnat kolla mina gamla föreläsningsanteckningar från 1992 (tänk sån ordning jag hade på den tiden). Men när jag skulle balansera formler med hjälp av oxidationstal så räckte inte det riktigt. Men tacka 'gudarna' för youtube. Där fanns bl.a. en dansk filmsnutt som tog mig tillbaka kunskaperna i ämnet.

 

 

Nu ska jag fortsätta mitt ämnesfokus under vårterminen i Hofors och sen får vi se. Min anställning finns ju i hemkommunen. Men jag vet ju inte om de vill ha mig tillbaka? Som ni säkert har förstått så känner jag mig rätt 'dissad' av mina 'bossar' och jag kommer att intensifiera jobbsökandet under våren. Jag vet inte om ni tycker att jag målar ut mig som en martyr, eller liknande genom att skriva så här? Men jag vill känna mig uppskattad, behövd och dessutom så tycker jag att jag är riktigt bra! Då gör jag också ett bra jobb. Sen att jag har en behörighet som kommer att bli mer och mer svårfunnen gör ju inte saken sämre. Om fler behöriga lärare i matte och no går i pension än vad som fylls på i lärarutbildningen så kanske särbehandling börjar bli på sin plats? Lönen avgörs av tillgång och efterfrågan, sa en av mina många tillfälliga rektorer den senaste tiden.
To be continued...
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Oj så få rader jag har skrivit sedan jag började i Hofors. Det beror varken på tidsbrist eller inspiration. Kanske mer på svårigheten att släppa loss fingrarna övertangentbordet i syfte att tycka något just nu. Jag vet att min impulsivitet ibland gör så att grodor även sprutar från mina fingertoppar, inte bara hoppas ur munnen. Även om fördelen med skrivandet är överlägset över snackandet i syfte att hinna tänka efter. Man kan ju både backa och ändra det skrivna ordet innan man publicerar. Även fördelen med att källan alltid finns där och därmed risken med att ryktesspridning minskar.

Det talade ordet förstås är helt överlägset i sin snabbhet men kan förstås skada och feltolkas på så många olika sätt. Se bara på hur olika myter uppkommit ur en säkerligen enögd version i en massa olika krig och inte minst i religiösa skrifter. Under tiden i Hofors har jag varken utnyttjat det talade eller det skrivna i särskilt stor utsträckning. Det beror på att jag har varit tvungen att repetera en massa kunskaper, framförallt i kemin. Det är ju trots allt ca 20 år sedan jag fanns i den världen (läs nivån) senast.

Men den största anledningen till min tystnad har legat på ett helt annat plan. En vän har figurerat i tidningarna under den senaste tiden. Jag sitter med en mängd fakta i ärendet och har även för en tid sedan även stått på den motsatta sidan. Vi hade ändå rett ut våra förehavanden men när allt kommer till ytan igen så växer klumpen i bröstet till större proportioner igen. Så den senaste tiden har varit tung med skuldkänslor och feghet i sitt släptåg.

Så bästa kollegor i Hofors. Bilden ni skaffat er av mig är kanske inte riktigt den rätta. Jag känner knappt igen mig själv som stänger in mig på rummet under tystnad. Jag brukar ha en mer central roll än så här. Jag är nog egentligen rätt gapig av mig. Vill vara i centrum. Vill synas och höras... Så vi får se om ni hinner se den andra sidan av mig innan sommaren kommer och det är dags att återvända till Sandviken och min 'riktiga' anställning.

Men nu börjar ju kemitvåan och nitton undervisningstimmar i veckan tvingar mig tillbaka till böckerna igen. Jag prioriterar ju undervisningen och det är väl den delen jag är bäst på. Men framåt våren när kurserna börjar sluta... Då kanske jag kan visa den andra sidan också. Jag har haft två fantastiskt bra månader hos er och jag stortrivs. Jag har förstås också lärt känna en mängd trevliga elever och snart kanske i större utsträckning också er, mina snälla kollegor, som stått ut med mitt introverta smitande.

Men nu är det dags att 'fira' jul
Skinkan står i detta nu ugnen
Jag önskar er många trevliga stunder med de vi älskar mest
God Jul alla (även om vi firar en myt ;-)
Det tar jag eftersom det har blivit en del av min kultur
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

I skolan upplever vi i princip varje år nedskärningar. Rektorernas viktigaste uppgift är att hålla budget. En rektor som prioriterar skolutveckling kostar för mycket och har fel fokus. Min bild av skolan, så länge jag nu har varit med, är att vi har ständigt negativa x-värden, för att göra en grafisk tolkning av skeendet.

 

 

Ny lagar stiftas för att skydda de svaga i skolans värld och idag så kom det ett inslag på sr.se om skolans överklagandenämnd som lyder ungefär så här: 'Skolan får inte dra ner på elevstödet när skolan måste spara'...

 

 

Och visst blir jag glad över att få höra det här. Men samtidigt så undrar jag vad som händer i den andra änden? Om skolan drar ner på pengar, vilket ju händer nästan varje år, och skolan samtidigt inte får dra ner på stödet för elever med särskilda behov!? Vad händer då? Nånstans ska ju pengarna tas. Domen i AD om att det inte finns nån faktisk begränsning i antalet timmar som en lärare ska jobba ligger färskt i minnet, men har väl egentligen inte prövats fullt ut än.

 

 

Det finns ju elever med särskilda behov inom hela spektrat. En elev som kämpar för att nå sina betygsmål är ju en elev med särskilda behov! Oavsett vilket betygsmålet är! Men de som är viktigast att hjälpa är de som kämpar för att nå ett E. Det betyder att vi inte alls kan lägga lika mycket tid på de som kämpar för att nå betyget A. Och var hamnar vi då? Alla behövs och alla är lika viktiga, men ca 85% för sköta det här med ca 15% av lärartiden?

 

 

Om vi nu lägger till att våra arbetsuppgifter har en trend av positiva X-värden. Alltså den ökar snabbare än pengatillströmningen avtar, så är läraryrkets fokus idag följande.
1 köp inte saker om du inte behöver. Tänk alltid på ekonomin i första hand.
2 Se till att alla elever minst når målen för betyget E
3 Se till att du har gjort all dokumentation så att skolan inte kan bli skadeståndsskyldig
4om du har tid över. Försök hjälpa de elever som siktar mot de högre betygen. Typ D, eller C
5 Om du fortfarande har kraft över. Driv ett utvecklingsprojekt som kan visas upp utåt.

 

 

Utbildningspolitik är den viktigaste frågan för varje land. Utan en rejäl satsning på utbildning rasar man i olika mätningar. Det här är inget som kan prioriteras i kommuners lokala budgetar. Det här är en fråga för staten. Utbildning äger! Utan utbildning så suger vi!
Nåt måste göras

 

Finns det elever UTAN särskilda behov?
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Det finns så mycket man kan fundera på. Men jag tror att det är bra att gå och fundera. Bara man inte fastnar. Man måste gå vidare, och fundera vidare. Men vad händer om man slutar fundera? Kanske slutar man leva? Kanske mår man bra och bara njuter av livet! Men man håller igång skallen...

 

Just nu lyssnar jag på 'Hypnotisören' av Lars Kepler. Jag är ju en svag läsare, eller kanske inte svag. Jag tog ju mig igenom nästan fem år i lärarutbildningen och den största delen av litteraturen var ju 'in English'. Jag njuter i alla fall av att lyssna på ljudbok. Varje meter bil jag kör nu lyssnar jag på hur Jona Linna funderar på hur mordet på familjen i Tumba gick till. Vem är det som har fört bort Benjamin?

 

Samtidigt så väcker det tankar om mitt eget liv när jag lyssnar på hur Erik diskuterar runt olika fall han hypnotiserat. Är jag också knäpp... Eller rättare sagt. HUR är jag knäpp?

 

Just nu lever jag upp när jag träffar eleverna, eller visst ja. När jag träffar ungdomarna. Samtidigt som jag märker att jag får mer och mer respekt hos dessa trevliga ungdomar, så vågar dom inte än säga riktigt vad de tänker och tycker än. Jo, Elin gör ju det. Och kanske Michelle. Jo och Patric och kanske Jacobsson ;-) Men ibland så kommer det ett 'jo så här gjorde Birgitta' (min företrädare). ..

Samtidigt så efterfrågar mina trevliga 'elever' att jag ska skriva saker på tavlen som dom kan plugga på för att klara sig på proven... Men JAG VÄGRAR! Här är ett exempel... Jag skriver på tavlan 'det finns tre olika typer av muskulatur i kroppen. Glatt-hjärt- och tvärstrimmig. Den tvärstrimmiga finns inuti kroppen i slemhinnor. Den är icke viljestyrd. Medan vi kan styra den tvärstrimiga, (skelettmuskulaturen) med viljan.' Då skriver de av detta i sitt block och sedan rapar de upp den samma på ett prov. Kanske men parentesen och eventuellt med det lilla stavfelet med. Vad har de lärt sig då? Det handlar ju om att sätta ihop kunskapen och göra den till sin egen. Inte utantillkunskap. Eller har jag fel här?

 

Men jag funderar vidare. Jag gör som jag känner för och snart börjar jag nog utmana på riktigt. Den här trädan får inte vara så länge. Jag kan bättre än så här... Vill bättre än så här... Även om jag inte tycker att lektionerna har varit SÅÅ dåliga. Inte ännu iaf. Men jag kommer, jag kommer, jag är nog kanske tillochmednästan där
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Nu har jag jobbat som gymnasielärare i tre och en halv vecka. Jag brukar ju säga att jag inte jobbar som. Jag är! Men nu har jag ju inte rätt behörighet. Då jobbar jag som... Men jag ÄR ändå lärare.

Schemat är kanon. Åtminstone fyra dagar av fem. Den femte är tuff. Fredagar har jag lektion HELA dagen. Sex stycken i en följd. Från 8.15 till 15.30. Tufft att genomföra och ännu tuffare att planera. Men mest tycker jag nog synd om BF09 och BF10 som har en lektion (av fyra) på tisdagen och de andra tre på fredagen. Det är lite för många som inte 'orkar' att gå på de sista två på fredagen. Det blir tufft för dom att hinna med allt...

 

 

Eleverna, det känns lite jobbigt att säga så till dom. Ungdomarna som jag jobbar med om dagarna i syfte att de ska få bra kunskaper är förstås kanontrevliga. Jag brukar ju ha lätt att umgås med ungdomar, så jag är inte förvånad. Allt känns bra. Njae, det finns några jag är lite oroliga för. Några som inte riktigt knäckt koden än. Koden för vad som behöver prioriteras på lektionerna. Samtidigt så vet ju jag att jag har en stor del i att inspirera dem till stordåd. Jag kommer att börja leva ut lite mer snart. Känna mig hemmastadd, liksom...

 

 

Lärarna, eller ska jag kalla dom kollegor. Samma här, bara trevliga människor som vill väl och ställer upp när jag behöver fråga nåt.

 

 

Jag då? Jag visste ju förutsättningarna redan innan. Det här var min biljett bort från S. Jag ställde kravet att jag skulle få 'eget rum' där jag kunde stänga in mig och repetera de 15-20 år gamla kunskaper som ligger framentiellt utspridda i hjärnan och i förlängda ryggmärgen. Det tar tid att sätta ihop bitarna igen, men det funkar. Däremot så gissar jag att flera av kollegorna inte anser mig som speciellt kollegial. Men om nån av er läser detta. Utan mig så kanske ni inte hade haft nån alls som kunnat undervisa i kemi just nu. Vem vet? Och jag lovar er. Jag behöver vara för mig själv i det här läget.

 

 

Även om jag har stora sociala behov emellanåt. Så kan jag vara värsta eremiten också.

Jag trivs bra här nu. Men förstår att det bara kommer att bli ett år på Björkhagsskolan. Neddragningar och uppsägningar kommer att sätta käppar i hjulet för en fortsättning. Kanske även den lite uppgivna stämning som råder i skolan om en fortsatt fin oas i Hofors. Det skulle vara synd. Och om det skulle bli en fortsättning... Vem skulle vilja åka till Hofors och undervisa i Kemi på ca 35%. Vet inte hur många kemilärare det finns på orten. Men enkelt blir det inte

 

 

Vi får se var jag hamnar till hösten 2012. Dags att börja läsa platsannonser igen för den här stafettläraren. Jag Är stafettlärare ;-)

 

 

Var det här OK, Michelle? (för visst heter du väl så)

Har bara så svårt att lära mig namnen. Fem nya grupper PLUS  kollegor. Puh
Undrar//Sveneric

 

.

Läs hela inlägget »

Sitter med en god dryck i kökssoffan med datorn på bordet framför. Styggan är i TV-soffan i rummet intill, det enda jag hör är mummel från nåt på spanska från TVn och den gamla klockan som stillsamt tickar fram sekund efter sekund bakom ryggen på mig. Kanske är det något metaforiskt i att tiden går bakom min rygg och att det är mörkt utanför fönstret när jag lyfter blicken från skärmen mellan tangenttryckningarna.

Min yngsta har via telefon berättat att hon har fått jobb i Gävle och ett lugn sprider sig i kroppen efter några dagars oro. Mest från hennes egen sida.

Jag har inte hört nåt från min vän och morsans plastsambo idag efter förra nattens njurtransplantation. Men han är tôlen, den gode smurfen...

Men syftet med kvällens skrivande är att försöka göra en summering av den första veckan som gymnasielärare. Vägen till skolan känns inte rolig. Det är inte skoj att passera krönet på riks-80 och titta ner i gropen med den stora, fula industrin varje morgon. Men samtidigt så vet jag att det är byns livsnerv och ett måste för ortens fortlevnad. Jag löser det genom att ta vägen över Torsåker. Lätt som en plätt. Jag tycker Faluvägen är ful i all sin prakt, lite känsla av Holmsveden, westernstaden i södra Hälsingland. Jag löser det med att INTE svänga höger i rondellen utan fortsätter rakt fram.

Nu är vägen helt OK och jag anländer till oasen i byn, Björkhagsskolan. Känslan av att komma in på skolan är skön och jag vet att en fin dag väntar.


Jag har blivit väl mottagen av kollegor och rektor och jag bara säga, att jag har fått den bästa av starter på en ny arbetsplats. Det känns riktigt bra!

OK, nu till eleverna. Jag undervisar fem olika grupper. Två matte, två naturkunskap och en kemi. Det är många nya namn och det kommer att ta veckor att lära sig dessa. Men känslan har varit kanon. Jag försöker bjuda på mig själv och jag har blivit mycket väl mottagen av alla dessa trevliga ungdomar. Hoppas att ni tycker ungefär som jag.

Jag kan inte säga annat än, Tack alla ni som jag träffat under denna vecka.
Det här kommer att bli skoj. Bara pH-metrarana funkar till nästa gång.
Titrering ÄR skoj!

Sorry for that ;-)
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Så kom min mentor, jo jag har fått en sån, med en tunn, slimmad dator till mig. Tegelstenen är ett minne blott.  Man är tydligen mån om sina nyanställda här... Inte nån MacBook Air, men ändå. Hälften så tunn som den jag nyss fick av min tidigare kommun. Knappt!

 

 

Igår bråkade jag om att det enda som var problem var just datorn. På väg att bli riktigt bra.

 

 

Imorgon har jag sex lektioner i ett svep. Från klockan 8.15 till 15.30. Tur att man är förberedd. Planering är nyckelordet.

 

Snart är det morgon och jag får åka mot Hofors igen. Ska bli skoj...

//Sveneric



 

Läs hela inlägget »

Så har jag träffat alla nya undervisningsgrupper i Hofors, nja inte alla. Ett program är på praktik denna och nästa vecka. Har fått en bra start (tycker jag iaf) med bra kontakter mellan mig och alla övriga.

 

 

Jag försöker repetera matte B och Kemi så mycket jag orkar på ledig tid i mitt fina arbetsrum och jag har bjudit in alla blivande studenter dit om de har några frågor. Även om jag har kunskapen så ligger den ju rätt långt bort i tiden, mellan 15 och 20 år, och det tar tid att sortera fram allt detta igen i en femtioårings mer och mer trögflytande hjärna.

 

 

Viktigast är att allt känns bra. Utom den gamla tegelstensliknande, fyra-år-gamla-dator jag fick 'ärva' av min företrädare. Den suger! Var och tittade på en MacBook Air idag. Om jag visste att jag skulle få logga in på skolans när med en sån under mitt knappa år på Björkhagsskolan, då hade den varit hemma på köksbordet nu. Datorn är så viktig i mitt lärarliv och att få använda samma både i jobbet och hemma underlättar. Rätt mycket. Och om jag tar hem den fyra år gamla tegelstenen varje dag så pajar nog köksbordet, bilen drar nästan två deciliter mer per mil OCH mina vänner skulle skratta åt mig. Vill ju inte att nån skrattar åt mig.

 

 

Kollade också på en liten hjälmkamera. Skulle sitta fint att ha en sån att filma diverse labbar med och sedan lägga ut på nätet. Skulle förstås också passa fint i de vanliga klämmorna som finns i 'min' kemisal ;-) I storlek som ett spectroskop och sladdlös. (Mina PB-känslor svallar över här och det blir nog svårt att fortsätta att skriva). Vill ha, vill ha, vill ha. Tur att man förhandlade till sig en skaplig lön här ;-) Styggan blir lycklig, men den är lätt att gömma.

 

 

Vill också filma mig vid tavlan under vissa genomgångar. Lägga ut på hemsidan. Men allt finns ju redan på youtube... Nån har tänkt till redan. Tur det.

 

 

Jag har fått en bra start. Till glädje för alla mina gamla elever i Sandviken och kära kollegor.
För visst gläds ni med mig?

 

 

Visst ja. En av mina käraste vänner fick idag samtal från Uppsala sjukhus. Infinn dig här snarast! Vi har nog hittat en njure som passar dig... Jag blir så glad och jag längtar tills jag får träffa honom igen. Som en ny människa.

 

Läs hela inlägget »

I morgon möter jag en massa nya elever på min nya skola i Hofors. Några år äldre än de jag är van med, men jag gissar att de inte är helt olika de jag är van med. Lite färre ämnen att jobba med, men ungefär lika många lektioner i veckan. Skolan verkar vara jättebra. En liten gymnasieskola med rätt få program. Björkhagsskolan.

 

 

Jag ska undervisa på NASA (NAtur-SAm) i Kemi, matte och naturkunskap. Jag vet att jag inte är behörig och har därför min anställning kvar i Sandviken. Men behörigheter och legitimation skulle jag kunna skriva många blogginlägg om. Är det nån som vet var man hittar ansökningsstatistiken? Hur många studenter börjar varje år att läsa till lärare? Hur många av dessa vill bli kemilärare? Mattelärare? Fysik? (väljer bara mina ämnen men många fler saknas i skolan).

 

 

Hur som helst så drar jag ett streck nu. Det är dags att gå vidare. Under mina år som snickare så hade jag nog ett rekord på knappt två år på samma ställe. Sedan var jag fem år i Österfärnebo. Mitt nuvarande personliga rekord ligger nu på drygt åtta år. Det gjorde jag på Söderskolan i Sandviken. Det får räcka.

 

 

Jag kommer att sakna alla relationer på Söderskolan. Relationer till elever jag undervisar. Till elever jag inte undervisar. Till en mängd kollegor. Och jag tror faktiskt att jag ska nämna några som har varit mig nära. Först och främst alla matte/no-människor och då speciellt Staffan förstås. Men också Petra som jag nu överger för andra gången (men snart är vi tillsammans igen förstås). Varför inte komma efter på kemin, Petra.

 

 

Naturligtvis saknar jag redan Conny. Den som jag tror, tillsammans med Staffan är mest lik mig själv. Jag har vid flera tillfällen blivit bortplockad från att ha samma undervisningsgrupper som dig, ConMan. När nu vi blev instoppade i olika fack så blev det liksom en av delarna till att jag drog. Hade det funnits nån vinst för lärare att arbeta i arbetslag, så hade vi alltid gjort så! Nej, vi ska tvingas att arbeta på sätt som tar bort tyngden från våra ämnen. Kom ihåg att du är skyldig mig minst en lunch till också ;-)

 

 

Anette du är ju den som jag alltid haft klass tillsammans med och vi fann ett gott samarbetsklimat rätt snabbt. Jag behöver ha nån som dig som vänder mina egna rätlinjiga (utifrån mitt perspektiv iaf) tankar vid min sida. Du är en klippa!

 

 

Det som jag inte kommer att sakna och det som till slut fick mig att ta beslutet var att jag anser att vi saknar ledning på skolan. Att inte ha nån att vända sig till blir i längden jobbigt och jag tror tyvärr att fler kommer att följa mig i spårer. Inte till Hofors, kanske. Men bort från den skola som fungerade bäst i Sandviken fram till för ca 1,5 år sedan. Jag kommer heller inte att sakna de spydiga svar jag fått när jag ställer seriösa frågor. Jag tycker att det har varit jobbigt nu ett tag och jag anser att anledningen till detta sitter i just bristen i ledningsfunktionen på skolan.

Jag tycker att det här är riktigt olyckligt.

Jag tror inte att jag kommer att komma tillbaka, som var den första tanken.

Jag måste visa vad jag tycker. Och det gör jag på det här sättet.

Hoppas att ni har en bra tid framför er

Det tänker jag ha

//Sveneric

Läs hela inlägget »

Jaha, Nettan. Här kommer en rapport...
Känslan att ta i dörrhandtaget (trycket på snickarspråk) var obeskrivlig. Trycket sitter på dörren hemma i Långängarna. Känslan infann sig ganska precis vid 21.00 på söndagskvällen. Sen fick Styggan sig en puss på kinden och så var allt som vanligt igen. Alltså som vanligt bra, så där som det bara kan vara i Långängarna. Gött!

Nattsömnen var god trots att jag skulle påbörja min nya anställning redan på morgonen efter. Min första känsla av skolan på måndagsmorgonen var att det känns lugnt och tryggt. Först träffade jag kvinnan som jag har gemensamt barnbarn med. Sen mannen som 'lurade' över mig, sen rektorn och så var allt som vanligt igen.

Kvinnan som jag ska efterträda känns trevlig och bra. Nästan så där att det är synd att det är hon som ska flytta. Jag tror att vi OCKSÅ skulle vara ett bra team. Nästan som du och jag, Nettan. Men jag har ju inte träffat några elever än. De har ju lov!

Jag känner mig utvilad efter veckan i England. Pigg och kry! Men OJ så mycket jag har att göra! Jag har inte avslutat Söderskolan än (ett matteprov i sjuan, några prov som ska betygssättas i åttan, omdömen i biologi i 8an samt både matte och NO i sjuan) SAMT att sätta mig in i mina nya klasser!

Två dagars lov. Det blir nog inget av med det...

Men jag saknar dig, min kära mentorkompis. Men du vet ju varför jag drog! Jag kan ju inte jobba under de där förhållandena.
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Det värsta med att åka bort är att åka hem. Det finns inte nåt värre än just när väskan är packad och man ska till att åka och veta att nu är jag hemma om arton timmar, eller nåt. Om det är nån gång jag önskar att jag kunde trolla så är det just nå. Ett knäpp med fingrarna och så är man hemma. Det vore nåt det! När man åker bort så finns det nåt att se fram emot. Nåt skoj som ska göras och det gör resan lite roligare. Men missuppfatta inte nu att jag inte skulle vilja åka hem! Jag längtar hem nu.

 

 

 

Som om denna känsla inte var nog så är det just denna morgondag, denna hemresedag som vi får tillbaka det utlånade timmen från i våras. Vi går ju till vintertid nu. Så just denna tråkiga hemresedag har fått en timme extra att våndas. I vanliga fall så gillar jag att få tillbaka timmen. Det dygnet brukar faktiskt kännas lite längre. Men imorgon så kommer det att kännas mycket längre.

 

 

 

Det är faktiskt av just den här anledningen som jag förmodligen aldrig kommer att ta mig till Thailand, USA eller Australien. Hemresan skulle döda mig! Jag skulle gå under. Hemresa ni morgon tar ca tolv timmar totalt. Det är ca nio mer än vad jag klarar av... Hoppas vi ses. Efter imorgon också.

Läs hela inlägget »

Näst sista dagen. Jag har haft trevliga dagar och fått prata mycket engelska. Inte så många nya ord i mitt vokabulär, men mycket uppfräschning av gamla. En jättebra lärare i Katie Jones, har lyft den här veckan.

En stor pojkdröm har gått i uppfyllelse i Stonehenge, men lika stor besvikelse i känslan runt dessa stenblock. Men eftersom så många tydligen har samma dröm som jag, så blev det liksom en krock. Jag hade önskat att få vara ensam där i två timmar med kamera, stativ, och en fantastisk soluppgång...



Steven var en mystisk person som dök upp ibland och försvann lika snabbt. Han var kurssamordnare och lämnade mycket övrigt att önska. De delar som han själv var ansvarig för blev inte riktigt som förväntade.

Men idag går en annan dröm i uppfyllelse. Jag ska på en fotbollsmatch här i Southampton. The Saints (Southampton) leder ligan och ska möta Middlesborough hemma på St. Marys Arena. Tyvärr så är det inte högsta divisionen, men andra. Hoppas att stämningen kommer att vara hög (brukar ju vara det i England med deras fotbollstokiga publik) Ett pubbesök före och kanske efter matchen. Sen hem och packa. Bussen går 9.45 imorgon förmiddag. Hemma i niotiden imorgon kväll. Sen nytt jobb på måndag morgon.
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Det här var en riktigt bra dag. Jag kunde ta till mig av det mesta som Katy tog upp idag. Dessutom på ett roligt sätt och t.o.m. jag kunde bidra med saker.

 

 

Efter skolan så handlade jag lite igen (mamman kan aldrig räkna ut vad, men jag har en likadan nu).

Jag tog en stor kopp kaffe och R tog en liten innan vi gjorde den animerade actionrullen i 3D. Hade väl kunnat vara något kortare, men var helt OK. Hade den varit svensktextad så hade jag nog kunnat 80% av replikerna.

 

 

Lite mat på 'Standing order' (tredje kvällen) och sen taxi hem sen. Tog ca 30 min. Fyra pers 10pund. Billigt!

.

Läs hela inlägget »

Egentligen har jag det ganska bra. Varje kväll efter en hård dag på skolan så står maten framme på bordet. Varje morgon frukosten, likaså. Sen får man en lunchlåda med lite mat i att ta med till skolan.

Och allt detta för 17 pund per dag (som betalas ut till henne av den lokala kursarrangören).

 

 

Ja, och visst ja. Jag får ju låna ett litet rum av henne också. En knarrig säng och tillhörande toalett och det minsta badkar jag sett.

 

 

Till frukost serveras en tallrik gröt, ett glas juice, två toast, två sorters marmelad och en stor kopp kaffe. Men nu har jag bara tandborstningen kvar, en 10 minuters promenad till bussen, 40 minuters bussresa. Sen är det dags att ta tag i lite olika pronomen igen. Nån gång borde jag ju lära mig vad det är. Har ju hårdpluggat in dessa vid ca 10 tillfällen vid olika prov under min skolgång. Men det fastnar aldrig! Men skam den som ger sig. Jag kan också vara rätt envis. Inte som min fru och mina barn, men ändå...

Läs hela inlägget »

Det är i alla fall ganska billigt här. Nu när pundet är billigt så kan vi svenskar känna oss hyfsat välbeställda. Köpte tre slipsar för 5 pund igår. Nu när pundet står i dryga tian så blir det ju bara knappt 60 spänn... Jagar fortfarande nåt till Vilgot också. Hittade en drickbar ale för 1.66/pint. En Guinness 3.30... Lite guldkant på tillvaron liksom.

Just nu sitter jag på ett café i Southampton. Har ständig kontakt med en kollega via SMS, eller hur ska jag definiera personen? Jobbar ju fortfarande åt den kommunen. Börjar ju inte förrän måndag i Hofors. Hoppas att den kontakten fortsätter...

Hur som helst så är det ju en vän...

Hur går det för er i 7D då? Visst var jag snäll som hjälpte er träffa nya lärare? Det kommer att bli riktigt bra det där. Ni får prata av er lite när jag kommer tillbaka med matteproven till er under vecka 45.

Jag smet iväg från den sista timmen på kursen idag ;-). Jag gillar inte att jobba med prepositioner, eller vad det nu hette och det kräver väl inte hon heller. Men en smula anpassning kunde ju vara på sin plats. Jag anpassar så bra jag kan. Ibland gör jag det genom att smyga ut. Hon förväntar sig inte så mycket av mig, tror jag. Men jag måste medge. Hon är både riktigt duktig, tydlig och bra. I Bristol var kursen uppdelad i en för engelsklärare och en för matte/NO-dito. Det känns som den här staden inte riktigt kommer upp i den nivån.

Träffade Robban och tog en Pint innan bussen nummer tre hem (det blev taxi igen). Det blev en tidig kväll ikväll också. Och det var inte mitt fel;-)

Vi (R och jag) trivs bra med de två forna Ö-tyskorna och de två norskorna från Bergen. Kul gäng. Men idag var de trötta. Så vi sparkar igång dom i morgon eftermiddag igen.

Jag har börjat hitta här på stan iaf. Hade mycket hjälp av Verena (min österrikiska rumskamrat) första dagarna. Även engelskan kommer lättare ur min mun. Olyckligt att jag är så tyst och försynt av mig.

Måste också hitta en strategi för att slå tillbaka på ett fint sätt. Klurar så mycket jag orkar ;-)

Läs hela inlägget »

Ikväll är det teater. Hela gänget gick dit. Utom en. Han gick helt ensam mot shoppingens oanade möjligheter. Fann några saker till mig själv, har ju inte så mycket i den vägen. Söker nåt till Vilgot. Men det ska vara nåt speciellt.

 

 

Idag ringde telefonen. Det var ytterligare en annan kommun som ville intervjua mig. Det ska bli skoj. Har ju inte börjat i Hofors än, men tyvärr skrivit på...

 

 

Snart kommer säkert lite eftertänksamma tankar också. Jag hade det ju bra på Söder. Undrar varför jag slutade då, egentligen? Det var ju inte eleverna. De trivdes jag bra med. Kollegor likaså (ja de flesta iaf. Kan ju inte passa ihop med alla). Arbetslagen blev mycket knöligt ihopsatta. Utifrån att eleverna skulle slippa byta så många lärare. Bra tanke, men vad händer om inte lärare passar ihop då? Om inte lärare tänker lika? Blir det bättre för eleverna då? Skulle inte tro det.

 

 

Men att nån bestämmer att det ska vara arbetslag, sen inte på något sätt gör en utvärdering på skolan för att kolla vad lärarna tycker. Det känns lite märkligt hanterat... Det var ett stort misstag.

 

 

Även om man har ett bra och tydligt mål tillsammans så måste man veta var man är nånstans just nu. Annars kan man ju inte veta i vilken riktning man ska gå för att nå målet? Eller?
//Sveneric

Läs hela inlägget »

Ikväll var vi ett gäng som drog ut på karaokebar. Efter lite påtryckningar så hade jag säkert gjort ett inhopp ;-) Men det var inte riktigt som jag tänkt mig. Halsen spökar och hesheten ställer till det för de högre tonerna (jag är inte ensam om att ha en bra och entonig bas i byn).


så här började kvällen... Det var tydligen en ukeleleträff där. Först så tränade de i en  timme, eller nåt... Sen äntrade de scenen ;-) Men de var förstås bättre än jag. Men det är ju de flesta ;-)


Taxi hem 11.30. kostade bara tio...

Läs hela inlägget »

Första kursdagen var seg. En dryg timmes introduktion. Drygt två timmars föreläsning om mångkulturalism, rundvandring i gamla stan. Sedan fika hos borgmästarn. Kul att han tog sig tid. Varför har inte vi nån borgmästare? Vi kanske inte har nåt sånt stort halsband?

Guiden som höll i rundvandringen var grymt bra, däremot. Vi var in i en fler hundra år gammal vinkällare, som hade använts som skyddsrum under andra världskriget. OCH som han själv hade suttit i som barn (kan ju han bara säga förstås).

Två biljetter bärgade till Southampton hemma mot Middlesborough på lördag. Fick Robban med mig. Jag la ut pengar till honom. Jag har ju en slant uttagen, liksom.

Ikväll är det dags för en liten pubrunda. Vi ska på karaokebar. Heter tydligen 'Talking Heads'. Känns bekant men ändå inte. De kan tydligen heta vad som helst...

Sköt om er där hemma
Hoppas första dagen var bra, utan mig L på Söder
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Stonehenge var, var märkligt. När vi kom dit i vår dubbeldäckare så var det redan fjorton bussar där på parkeringen. Och en JÄKLA massa bilar. Det förtog liksom helheten. Jag var laddad, nyfiken OCH blåögd, som vanligt... Trodde inte många var som jag men det kanske är så att jag är som alla andra. Kanske hade vi femtio meter kvar och visst fick jag några fina bilder, men förhoppningarna grusades lite. Och inte fick jag den där highlanderblixten heller...

 

 

Sen Salisbury, det äldre. Där var det en jäkla massa småstenar och en torr vallgrav. En katedral *Gäääsps* och sen första puben. Där inhandlades mina två första 'pints'.

 

 

Lite ris med nån färdig-kina-burk på, toppad med lite kyckling. Inte mycket mat eller dryck.

Däremot så mötte vi en grupp lärare som också är här på kurs. Och som vi ska ha kursen med. Och som vi alltså träffar resten av veckan. Där fanns även två norskor från Bergen.

 

 

Steven tror jag är samordnare för hela arrangemanget. Men var bussarna går ifrån. Det vet han då inte...

Läs hela inlägget »

Idag Stonehenge och Salisbury. Salisbury har den högsta mängden pubar per innevånare i hela England. Och jag gissar att det berättigar till en bra placering i världen också. Åtminstone så slår de då Sandviken med hästlängder.

Sedan Stonehenge. Tyvärr får man inte klappa... Det sa Moira (min värdinna) i alla fall. Gissar att Conny vill veta mer om Österrikiskan. Men tänker hålla honom på halster ett tag till. Kanske ska jag göra som Anette och lägga in ett fot och ni får gissa vem hon är? Trevlig i alla fall. Och MYCKET bättre än jag på Engelska. Men undervisar man så ska man väl vara det.

Har inte träffat de andra än. Två från Rumänien, en från Tyskland (Robbans rumskamrat) en från Portugal och en från vårt grannland i öster, Estland.

Moira promenerade oss igår så att vi ska hitta till busshållplatsen. Mycket 'kringelikrokar' här... Ett villaområde en halvtimme utanför Southampton. Fyra minuter(!) promenad till 'My local'. Men hann ju inte igår. Ska bli ett nöje.

Strax dags för frukost och sedan en promenad mot busshållplatsen och buss nummer åtta. 8.45 går vi. Verena och jag.
Tschüs, bis denn
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Framme i Southampton. Ingen enkel väg och hon körde INTE långsamt heller. Ska köpa ett busskort för veckan. Det ska tydligen gå att ta en genväg genom nån park och mellan några hus och ... Vi får se.

Snart ska vi hämta min rumskamrat. En kvinna från Österrike. SÅ här strax innan så undrar man ju om hon är trevlig, snygg, ung... men framförallt om hon har bra lokalsinne. Jag tror liksom att österrikiskor har det... Eller?

Mattelärarn gjorde ett litet misstag också. Alltså jag! Jag ville ta ut lite pund i Sverige. Men det var en språklärare som tycket att jag var dum. Det kan man göra på Heatrow... Med ett leende, kom det från honom. Sagt och gjort. Jag är ju ingen globetrotter. Men det är ju han.

Jag har en granne som gjorde ungefär samma misstag. Så här gick det till. Jag behövde ca 500 kr. SÅ jag kan ju börja med att ta ut 50 pund (ca 550 kronor). Stoppar in kortet och trycker på 500. Hoppas det räcker hela veckan. Men jag ska ju leta efter ett plommonstop ;-) Undrar vad det kostar?

Hon är en fotbollstok. Kanske blir det en match på lördag?

Undrar Om det finns nån pub i närheten?
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Nu strax. 07:35, avresa de två milen mot Sandviken. Plockar upp en kollega och åker mot Arlanda. 11:15 flyg mot Heathrow och sedan buss mot Southampton. 17:15 är vi framme och blir (förhoppningsvis) upplockad av Moira Kerins och sedan vidare mot min värdfamilj under en vecka.

Jag ska installeras med två hårande hundar. Antihistaminerna är nedpackade. Nånstans så måste jag ha glömt att kryssa i nån ruta i ansökningshandlingarna att jag är pälsdjursallergiker. Det var synd...

 

Alltså, hur gick det här till? Robban frågade först Conny (jag kommer alltid i sista hand) och sedan säkert ett helt gäng till, innan han till slut frågade mig om jag ville följa med på språkkurs. Och så helt plötsligt så fanns det bara 80% av kostnaden på mitt konto. Ja, helt plötsligt var det kanske inte ;-) Det var i tisdags. Så jag fick visst lägga ut slanten. Resterande 20% kommer när vi slutredovisar till internationella programkontoret. Så i tisdags plingade det in ca 17 000 på kontot (tur det för det var nästan slut ;-).

 

2003 var jag i Bristol två veckor och pratade engelska. Nu ska jag prata engelska i en vecka. Lektioner mellan klockan 09.00 och 17.00 varje veckodag. Hem på söndagen den 30 oktober. Så om jag vill tillbringa nån kväll på den lokala puben över en, eller kanske två, Guinness så får jag betala den själv. Men allt annat ingår. Njae, utflykten till Stonehenge på söndag kostar 25 pund. Jag hoppas att jag ska känna mina förfäders vingslag när jag närmar mig stenformationen. Lite som i 'Highlander'-filmerna. 'There can be only one!' Men förmodligen så blir jag besviken igen.

 

Jo föresten. Jag gjorde min sista dag på Söderskolan idag.
Jag laddar upp för lite skrivande efter det beslutet...
Jag frågade nån idag hur min nya rektor var. Svaret som jag fick var ungefär så här. Formell. Fyrkantig och att jag inte ska förvänta mig en klapp på axeln. Varför känns det så bekant?

But now. Southampton. Here I come!

//Sveneric

Läs hela inlägget »

Det är svårt det här. När man fått ett jobb på ett annat ställe i en annan kommun. Allt känns bra och det ska bli skoj att undervisa på gymnasienivå i matte, kemi och naturkunskap. Lönen höjs betydligt förstås. Lite längre att åka om dagarna men ett eget arbetsrum där jag kan stänga in mig och fokusera. Och det behövs. Det var ca 15 år sen jag höll på med kemi på den här nivån (och kanske matten också). Sån här kunskap är ju färskvara och det kommer att bli mycket repetition. Gissar att det blir betydligt fler timmar arbete per vecka OCH det är tidsbegränsad anställning.

Tjänstledigt resten av året och ingen aning var i kommunen jag hamnar till hösten 2012, när jag är tillbaka. Min förhoppning är, eller rättare sagt var, att jag skulle kunna få en förlängning på den nya arbetsplatsen i minst ett år. Jag vet ju hur svårt det är att få tag i vissa kategorier lärare och speciellt då till mindre orter. Gissar att antalet nya lärarstuderande på landets lärarhögskolor detta år, med inriktning kemi, är färre än fem (om det nu var nån). Mitt i allt detta så säger rektorn på nya skolan att natur och sam, där jag ska undervisa, att programmen förmodligen ska läggas ner.

 

Det här skulle bli ett år med mycket jobb men med mycket god och nyttig repetition av mina ämneskunskaper. Fortbildningspengen i min kommun är 500kr/person och alltså i princip omöjlig att ta ut eftersom att alla kurser är dyrare och ges på ställen som ofta kräver lång resa och ibland även övernattning.

 

Söderskolan befinner sig i utförsbacke nu (min egen åsikt som allt annat här). Korridorerna blir mer och mer nedkladdade. Papper kastas överallt. Fler elever som tar mindre ansvar. Ändå tycker jag att det är riktigt lugnt med eleverna. Vi har nog regionens lugnaste matsal och jag kan med säkerhet säga att i 95% av regionens restauranger så är sorlet betydligt högre. Kära föräldrar. Ni kan vara trygga. Vi ger fortfarande en trygg miljö för våra elever och de flesta trivs i skolan. Men om detta fortsätter?

 

Men varför denna tappade ansvarskänsla hos eleverna och förstås den minskade ansvarskänslan hor oss lärare? Jo när man inte har ledare som engagerar sig i skolans miljö, raster, lektioner, ..., lärare. Då blir det så här (återigen min egen åsikt, som jag naturligtvis står för varje minut varje dag, och som jag är beredd att klä skott för).

 

En rektors jobb är minst lika komplext som lärarnas, jag förstår det. Men deras förutsättningar måste ändras. En rektor ska vara på skolan! Med lärare och med eleverna! Inte sitta på möten 80% av tiden. De är pedagogiska ledare. Inte administrativa chefer! De måste få möjlighet att finnas med i vår verksamhet. Varje dag!

 

Detta är anledningen till att jag är på väg. Jag måste säga ifrån! Jag har tydligen använt min röst för flitigt och till fel personer så att jag inte längre blir lyssnad på. Då måste jag ta detta till nästa nivå.

Ändå så är det så svårt att ta detta beslut. Jag gillar att undervisa, jag gillar mina elever, jag gillar Söderskolan (åtminstone som den var för drygt ett år sedan). Det är fyra kollegor som har sagt att de tycker att det är synd att jag ska dra. Men det är ingen rektor. Heller ingen annan i kommunen. Däremot rätt många elever...

 

Nåt måste göras.

Alltså Hofors. Here I come! Kommunen som avvecklar sin gymnasieskola,  lärare mördas nattetid och blivande kollegor ringer och varnar mig för att ta en anställning där (och ändå ligger högre i kommunrankingen). Dit är jag på väg nu.

 

Det här är enda utvägen jag ser. Eller?
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Så har ett datum kommit fram till ett jobbyte. Kanske slutar jag redan fredag vecka 43. Men då är jag ju i England på språkresa. Så då slutar jag ju iså fall fredag vecka 42. Men det är ju redan nästa vecka! OJ, så glad Maja, Alice oc dom ska bli då! Nåja ingen ewrsättare från 1938 iaf ;-) (men kul att såna söker också).

Nu ligger det faktiskt i rektorns händer.

 

Jag kommer att sakna många och det finns de som kommer att sakna mig. Det som känns lite bittert, i sammanhanget, är att jag tror att jag skulle kunna uträtta mycket mer här, men jag vet att jag inte passar in längre. Ett miljöombyte är dock alltid bra. Jag kommer att fortsätta att utvecklas

Fortsättning följer ;-)

//Sveneric

Läs hela inlägget »

Oj, så mycket det har varit i huvudet ett tag. Så utöver det tuffa arbetet i skolan, har pannan legat i djupa veck och fingrarna i stort sett stått still. Nåt är ur led på min arbetsplats, och jag vet förstås vad. Jag är förstås medveten om att alla inte brukar tycka som jag, och tur är väl det... Men i det här fallet är vi nog rätt eniga.

Jag fick för några veckor sedan två olika uppmaningar att söka jobb. Det här har jag förstås varit med om förr. Men jag vet också att det här startar en process i skallen som gör att kroppen stannar av. Tankarna fokuserar på planer på framtiden tillsammans med ett leende som visar att jag tror att jag har ett värde på marknaden. Att någon där ute vill ha mig till nåt.

Såna här processer upplever jag som jättejobbiga. Tankar tar tid och en jäkla massa energi. Jag vet förstås också att det finns de på arbetsplatsen som tycker att det är bra om jag försvinner och att det finns de som tycker tvärtom. Lika är det med mina elever.

När jag nu begärde tjänstledigt resten av läsåret. Annonsen kom ut. Intervjuer på måndag. DÅ tänker de lägga ner den utbildningen som jag har fått jobb på. Hur skoj är det då att börja där? Vecken i pannan blev djupare när 'min nya rektor' ringer och berättar detta. Men skönt att han gjorde det.

SÅ nu vet jag ju inte vad jag ska göra när min tjänstledighet startar och min ersättare börjar här på min stol. Har ju nåt jobb till på G. Snickare behövs det alltid.

Vi får väl se vad som händer. Ska bli skoj att följa den här utvecklingen.
Ha det gött därute!
//SVeneric

 

Läs hela inlägget »

Det är så mycket jag skulle vilja skriva om nu. Det händer så mycket, både positivt och negativt, i mitt yrkesliv just nu. Men samtidigt så känner jag mig bakbunden eftersom jag har fokuserat mer på att få in elever till min hemsida, och förstås min blogg. Men det kanske är bra träning att lära sig att hålla tyst. Men det känns himla jobbigt. Om några veckor så hoppas jag på att kunna ta bladet från munnen igen. Morr!

//Sveneric

Läs hela inlägget »

För ett antal dagar sedan så skrev jag ett inlägg om . Om vad lärare ger för sanningar, halvsanningar eller rent av lögner till sina elever. Det här är förstås inget som någon gör för att lura nån. Vi vänder och vrider på allt för att få eleverna att förstå och fortsätta att utveckla sin kunskap. I denna förtvivlade strävan så kommer det ut både sanningar och halvsanningar. Men också rena lögner, eller kalla det felaktigheter, förmodligen grundade i ren okunskap. Alltså grundade på egna missuppfattningar eller felaktigheter som man gjort till sina egna under år av matematikinlärning.

Jag kommer fortfarande på mig själv med att förmedla vissa felaktigheter. Grundade på fel-utlärning nånstans i tvåan – fyran (jo man jobbade med sånt svårt så tidigt på den tiden). Nu vill jag att du själv, käre läsare, utför en subtraktion på ett papper, läser högt för nån i närheten (eller dig själv om du är osäker på området) alla steg som du automatiskt gör i huvudet.

Ta de två talen 523,3 och subtrahera sedan 387,23. Här behöver du inte ens tänka 'störst först' (och gör du det, så säg aldrig så till dina barn). Alltså 523,3 – 387,23. Du kanske tycker att det här är svårt, men det är inte många av de sjuor som vi tar emot som klarar av det här heller.

I dina anteckningar på sidan av datorn, på papperet så står det förhoppningsvis:

 

          523,3
         -387,23

 

När du nu ska subtrahera (dra ifrån) heltalen, alltså utföra 'tre minus sju' Vad säger du då högt för dig själv? Själv har jag svårt för att låta bli att säga 'tre minus sju, det går inte. Då måste vi låna'. Men det är väl klart att tre minus sju går! Det blir ju en negativ fyra! Alltså minus fyra.

Bär du också med dig det från tidigare skolår? Jag gör det! Vad borde man säga då? Jag vet inte helt säkert. Men kanske 'tre minus sju blir ett tal som är mindre än ett. Och såna ska vi jobba med lite längre fram. Så nu måste vi lära oss att låna'.

Men många sjuor fastnar redan i en tidigare fälla i denna algoritm (uppställning). Det är när de ska dra bort tre hundradelar från den tomma platsen ovanför. Men den kom du förbi va?
Kanske dags att börja undra när miniräknaren ska introduceras. Igår kom jag på att den enkla varianten av kalkylator i våra Iphones, prioriterar. Man lär sig alltid nåt nytt... Det är skoj.

Nu ska jag prova att göra en P-presentation om hur man kan använda negativa tal i uppställningar. Håll utkik under presentationer...
Ha det gött
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Jag kommer alltid tillbaka till det här. Jag har ingen aning hur många gånger jag har trillat i den här gropen! Oräkneliga, förmodligen... Ja, eller kanske bara nästan... Idag taggade jag upp på en kommentar på twitter.

'Det är ju knappast så att fritidspedagoger känner sig mer delaktiga i skolans värld när alla andra pedagoger får legitimation'

I mitt huvud är vi inte pedagoger. Vårt yrke heter lärare. Jag är lärare. Att kalla oss för P-ordet är bara ett sätt att hålla nere våra löner. På högskolan får man alltså underkänt i olika uppsatser om man kallar sig pedagog (enligt lärarstuderande). Vår examen heter lärarexamen.

Under min tid som universitetsadjunkt (det var andra som kallade mig det) på Högskolan i Gävle så sa min chef, Åsa Morberg, att pedagoger sysslar med lärande ur ett samhällsperspektiv och didaktiker ur ett golvperspektiv. Vi jobbar i ett golvperspektiv och jag accepterar alltså att bli kallad didaktiker! INTE PEDAGOG! Tänk om vi skulle börja kalla läkare för vårdgivare, eller systrar, eller sköterskor!

Det finns pedagoger anställda på badhus (friskvårdsP) och pedagoger anställda på Forsbacktippen (avfallsP).

Lärare jobbar i skolan! Då menar jag gymnasielärare, grundskolelärare, förskollärare. Det finns en kategori pedagoger. Fritidspedagoger! Då måste alla kalla sig pedagoger!

Var stolt över vårt underbara yrke. Läraryrket, för dig med lärarexamen!
vilken tur att jag fick skriva nåt idag också.

Ha det gött ni som orkar läsa.
//Sveneric (inne i ett stim)

 

Läs hela inlägget »

Vad är engagemang? Och vad är engagemang i yrket? Vad händer om man inte har engagemang? Att vara lärare kräver ett visst mått av engagemang. Ett för stort sådant gör att vissa hamnar i den berömda väggen. Vad engagerar sig dessa lärare i då? Lektioner? Elever? Dokumentation? Utvecklingssamtal? IUP? LPP? Föräldrakontakter? Webbmästeri? Twitter? Fortbildning? Elevarbeten? Internationella projekt? Arbetslag? Ämnesutveckling? LGR11? Jag tror att jag kan göra listan betydligt längre om jag började anteckna under en hel vecka.

Om alla på en skola engagerade sig lika mycket så kunde listan göras kortare, tror jag. Det gäller att ALLA är med i matchen varje dag. Vi behöver engagerade elever, engagerade, kollegor, engagerade runtomkringmänniskor OCH inte minst engagerad ledning.

Jag undrar varför det i alla (i princip) inslag i media om olika missförhållanden i samhället sägs följande: ’här krävs det även att skolan tar sitt ansvar’? Vadå? Gör vi inte det? Har vi inte tillräckligt med uppgifter redan?

Jag undrar också varför det skrivs så lite i media om rektorernas roll och hur viktigt det är att det finns en daglig pedagogisk ledning? Jag såg min rektor senast i tisdags förra veckan. Och det var på ett föräldramöte! Skolor som lyckas har en tydlig och inlyssnande ledning. Nu börjar det gunga under fötterna igen ;-)

Är det nån av er som har spelat spelet ’en av oss måste bort’? Det är ganska intressant men också rätt så svårspelat. Det gäller att ha trumf på handen och våga hålla på dom till rätt tillfälle. Jag fick två idag. Nu gäller det att spela ut dom på rätt sätt. Det kan bli ett ’ingen vann’ scenario och då blir det jobbigt.

Spelet kan börja ;-)
Livet kan bli rätt underbart. Kanske snart
//Sveneric

.

Läs hela inlägget »

Jaha, så var jag sekreterare i 'Makarna Uhrs Whiskyklubb' i Gammelstilla. En stödförening till GSW ett whiskydestilleri i vardande, trots bilden på min förstasida. Mitt whiskyintresse har vuxit och det står ganska många flaskor här hemma.

 

Det närmaste eventet i kalendern är en whiskyprovning med Bosse 'Bildoktorn' Andersson i just Gammelstilla. Fyra sorter ska provas och bedömas. Jag ser fram emot att höra hur många ord somströmmar ut från Bilsdoktorns välsmorda och beskrivande tunga.

 

Men sekreterare är jag endast fram till ordinarie årsmöte. Sen återgår jag till whiskysamlare igen.

Men hur som helst blir det att lära känna ett antal nya ansikten igen. Det är alltid kul.

 

Ta väl hand om mig.

Jag kan vara rätt snäll

//Sveneric

 

 

Läs hela inlägget »

 Matematik.
Är det ett njutningsmedel eller pest? Vi är alla lite olika. Tack och lov. Eller? Jag möter varje dag elever som är i båda dessa kategorier. Dessutom i alla nivåer därimellan. En av mina lärare på högskolan påpekade för oss lärarstuderande, att vi absolut inte får ge eleverna modeller som INTE är påbyggbara.

Varje dag möter jag elever som fått modeller som är just ’opåbyggbara’. Tyvärr handlar detta oftast om sjuor. Lärare som själv förmodligen inte har tillräckliga kunskaper i matematik, men som ändå undervisar i ämnet.

Några av dessa lärare är tyvärr satta att undervisa i matte eftersom vi faktiskt är för få med tillräckliga kunskaper. Andra tror att det räcker med tre poäng på en 1-7 sv/so utbildning för att ge grundkunskaper. Jag tror tyvärr inte det…

Idag har jag brottats med ett begrepp som ALLA i min sjua hade fått presenterat som en sanning och som funkar upp till, ja max till sexan. Det är ’störst först’. Snälla lärare som undervisar i matte i Sverige. Säg aldrig det igen! För idag tog de stopp! VI samtalade, från ’katedern’, om negativa tal.

3 minus 5. Hur gör ni? Flera föreslog, gissa vad? Jo Störst först! Funkar det då? NEJ! Tack För de kunskaperna, kära kollegor… Det finns fler lögner som presenteras i tidigare år och som finns kvar i minnet hos elever runt om i vårt vackra land. ’En division ger alltid ett mindre svar’ och ’ en multiplikation ger alltid ett större svar’… Men vad händer vid division eller multiplikation med tal mindre än 1.

Så snälla ni. Tänk er för innan ni serverar sanningar för eleverna.

Läs hela inlägget »

Efter en skön helg med snickring, golf (och en liten fest) så kom vardagen tillbaka igen. Rätt skönt faktiskt. Idag stod skolfoto, några lektioner och nätverk i matte, på agendan. Hemma 17.45 och påminns av Iphonen att det är möte i Makarna Uhrs Whiskyklubb, 18.30 i Gammelstilla. Ett event ska planeras där Bildoktorn kommer för att hålla i en provning. Ska bli skoj!

 

Skoljobbet rullar på och jag trivs med tiden tillsammans med eleverna. Känslan är ändå att jag ligger efter med så mycket efter så kort tid! Det känns inte bra! Våra planeringar ska skrivas på ett tydligt sätt för våra elever. De ska ligga till grund för omdömena lite senare, som i sin tur ska ligga till grund för IUP och sedan även för betygen.

 

Det här känns jätteviktigt och det komemr att underlätta mycket för oss, när vi fått till ett system för detta. Ska vara enkelt, tydligt och lättarbetat. När det här är klart ska ingen elev behöva bli förvånad över kvittot de får vid jul och sommar.

 

Hur beskriver vi kunskapskraven på ett tydligt sätt för eleverna? Hur vet dom att deras kunskaper har passerat' i huvudsak' i resan mot 'väl' till 'relativt väl'? Är det nån därute som har hittat nåt bra och tydligt sätt och som vill dela med sig.

 

Jag hör att vissa kommuner har haft ganska mycket utbildning både under våren, samt att man går kurser nu. Varför gör inte vi det?

 

VI måste lägga mer tid på detta nu. Men när i dessa dokumentationsnojans tider?

Undrar//Sveneric

Läs hela inlägget »

imorgon bär det av på teambuildingresa. VI åker till Tom-Tit med 45 elever. Alltså med de båda 'scienceklasserna' i åttan. De som självmant har valt att läsa lite mer naturvetenskap.

 

Ska bli kul med en heldag i labbarnas och klurigheternas tecken med våra trevliga klasser.

 

Lite utmaningar ska de allt få...

//Sveneric

Läs hela inlägget »

Jag undervisar ju i två årskurser detta år. En sjua och en åtta. Det innebär att LPO-94 är helt borta ur min värld... Den grupp som är ny för mig (sjuan alltså) är förstås helt nya personer för mig och jag håller på att lära mig några namn.

 

Första intrycket är riktigt bra och det känns som att vi fann varandra rätt snabbt.

Alltså dom är jättetrevliga! (men det kan ju jag också vara, ibland iaf.

 

Jag berättade idag om att jag twittrade, bloggade och hemsidade...

Ingen av dom trodde nog mig ;-)

 

Kan en femtioåring blogga då?

Ja, det får ju ni avgöra!

 

Jag tror att det här kommer att bli riktigt trevliga år tillsammans.

Go 7D, Go!

//Sveneric

Läs hela inlägget »

En vecka med elever och så trött redan. Känns som jag ligger efter redan!  Högar med läxor som ska kollas, och som jag hade tänkt hinna med i helgen. Elevfrågor som ska skrivas in i planeringen (LPP om människokroppen). Nya läxor som ska delas ut imorgon...

 

Nya blanketter som ska fyllas i till expeditionen. Den senaste är verkligen kommunens straff till oss lärare. Men jag tänker vägra! Så långt det går. Det här är inte skolutveckling. Det är läraravveckling! Nån sa att det börjar ca 35 studenter på olika lärosäten i Sverige denna höst som vill bli mattelärare. Lycka till med rekryteringen när väggen är nådd...

 

Kuratorsträff och planeringimorgon inför Tom-Tit på onsdag. Borta till sent då. När ska jag komma ikapp? Visst ja. Undervisningen som alltid tvingas att komma i andra hand. Det här höjer inte måluppfyllelsen!

 

Men det är väl jag som är dålig på att prioritera, gissar jag.

Jag söker stöd. Men var hittar jag det?

 

Lärarjobbet har verkligen två sidor...

//Sveneric

Läs hela inlägget »

Nu har jag suttit här vid köksbordet en bra stund. I ryggsäcken ligger diagnoser som ska gås igenom. Första veckan och motviljan till denna del av mitt yrke känns redan tydligt i bröstet. Bortsett från provtillfällena så är det här baksidan av läraryrket. Att man alltid har nåt med hem som ska kommenteras. Gissar att jag sitter rätt länge innan jag känner det berömda taget i kragen dra mig mot väskan.

 

Annars så läser jag med sorg i bröstet om lärarna i Hofors och deras bägare som redan är full. I första veckan. Och jag förstår dem! känslan kommer krypande även här. Frustrationen! Vad var det som var så viktigt förra veckan så att vi inte hann prata om ämnen och kursplaner? Besviken...

 

Annars har jag idag gått igång på 'godtyckligheten' i lärarlegitimationen. När man kontaktar 'sin' högskola för att få sin examen så försöker de trixa med kurser som inte ursprungligen ingår i det ordinarie programmet. Kan man göra så? Jag fattar väl att högskolorna försöker hjälpa till, i all sin välvilja. Jag fattar också att den lärare som ringer blir glad när det löst sig för denne. Men vem kontrollerar högskolorna?

 

Alltså, jag lägger inte nån skuld på läraren som vill ha detta fixat så snart som möjligt.

Men vad blir det här för kvalitét i slutänden?

 

Sen skulle ju jag vilja ha en plastbit med bild och chip på när jag tar ut min legitimation. Inte en PDF-fil!

//Sveneric

Läs hela inlägget »

Det känns inte bra. Alltså inte jobbet med eleverna. Men det har gått tre dagar (endast två dagar enligt schema) och det är så mycket som hänger i luften. Första veckan, eller 'planeringsveckan' gick åt till att skriva arbetsplaner. Under de få stunderna som vi hade i ämnena, blev vi aldrig fulltaliga. Dert var hela tiden nån som skulle ha en särskild prövning eller gå på nåt annat möte.

Vi behöver tid att diskutera LGR-11 och dess kursplaner tillsammans. Nya mål, nya kunskapskrav, nya planeringar (det som förr hette LPP i kommunen). Det har vi nu inte hunnit med utan stressen kommer krypande redan under första veckan. Jag har sagt till våra rektorer, på mitt vanliga, mjuka sätt, att jag inte tyckte att deras planering var särskilt bra. Jag hoppas att de tar till sig detta och gör bättre nästa gång.

Jag försöker vid så många tillfällen som möjligt föra in ett nygammalt begrepp. Nämligen 'undervisningens kvalitet' och att det påverkar våra elevers måluppfyllelse. Jag ställde också frågan i mitt nya trevliga arbetslag, att vilket betyg skulle vi sätta på oss själva i undervisningssituationen? Svaret som kom var att det inte skulle bli särskilt högt.

Jag håller med och funderar på varför vi inte skulle sätta så höga betyg på oss själva?

Just nu så bombarderas vi med blanketter. Nya, som enligt ledningen, 'kommer att göra det enklare för oss längre fram'.

Jag tror själv att dessa blanketter endast är till för att våra ledare ska kunna ha ryggen fri. Jag tänker då inte skriva i nån blankett om vilka elever som hade åtgärdsprogram i årskurs ett. Har det inte gjorts tidigare, så behövs det inte nu heller. SItta i arkivet en dag och leta efter gamla papper... Det kan inte vara en läraruppgit! Våga vägra!

Jag skulle här behöva skriva lite om ledningsfunktionen. Men jag känner att jag måste vänta med det. Risken för uppsägning är för uppenbar just nu.

Livet är allt bra härligt!

Nån som vill anställa en man i sina (mina) bästa år...
Ha det gött
//Sveneric

Läs hela inlägget »
Etiketter: skolstart

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sofia Eriksson » Till beslut...:  ”Men Sven-Eric, vi vet inte vad som passar, sånt visar sig, jag tycker synd om de..”

  • Svenerig » mitt älskade jobb:  ”Tacksam för alla tips. Inte minst ditt, Sofia. Men jag är nöjd med min dag när j..”

  • Sofia » mitt älskade jobb:  ”Jag förstår dig. Vet du vad jag tycker? Sök dig till Kriminalvården. Mja, på rät..”

  • Edward Jensinger » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Nja, jag är nog inte en sådan rektor som nedvärdar vikten av mig själv. Jag vet ..”

  • Sveneric » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Jag anser att rektorer gärna vill nedvärdera in roll i skolan. Men att vara ansv..”

Arkiv

Länkar

Etiketter