2011 > 11

I skolan upplever vi i princip varje år nedskärningar. Rektorernas viktigaste uppgift är att hålla budget. En rektor som prioriterar skolutveckling kostar för mycket och har fel fokus. Min bild av skolan, så länge jag nu har varit med, är att vi har ständigt negativa x-värden, för att göra en grafisk tolkning av skeendet.

 

 

Ny lagar stiftas för att skydda de svaga i skolans värld och idag så kom det ett inslag på sr.se om skolans överklagandenämnd som lyder ungefär så här: 'Skolan får inte dra ner på elevstödet när skolan måste spara'...

 

 

Och visst blir jag glad över att få höra det här. Men samtidigt så undrar jag vad som händer i den andra änden? Om skolan drar ner på pengar, vilket ju händer nästan varje år, och skolan samtidigt inte får dra ner på stödet för elever med särskilda behov!? Vad händer då? Nånstans ska ju pengarna tas. Domen i AD om att det inte finns nån faktisk begränsning i antalet timmar som en lärare ska jobba ligger färskt i minnet, men har väl egentligen inte prövats fullt ut än.

 

 

Det finns ju elever med särskilda behov inom hela spektrat. En elev som kämpar för att nå sina betygsmål är ju en elev med särskilda behov! Oavsett vilket betygsmålet är! Men de som är viktigast att hjälpa är de som kämpar för att nå ett E. Det betyder att vi inte alls kan lägga lika mycket tid på de som kämpar för att nå betyget A. Och var hamnar vi då? Alla behövs och alla är lika viktiga, men ca 85% för sköta det här med ca 15% av lärartiden?

 

 

Om vi nu lägger till att våra arbetsuppgifter har en trend av positiva X-värden. Alltså den ökar snabbare än pengatillströmningen avtar, så är läraryrkets fokus idag följande.
1 köp inte saker om du inte behöver. Tänk alltid på ekonomin i första hand.
2 Se till att alla elever minst når målen för betyget E
3 Se till att du har gjort all dokumentation så att skolan inte kan bli skadeståndsskyldig
4om du har tid över. Försök hjälpa de elever som siktar mot de högre betygen. Typ D, eller C
5 Om du fortfarande har kraft över. Driv ett utvecklingsprojekt som kan visas upp utåt.

 

 

Utbildningspolitik är den viktigaste frågan för varje land. Utan en rejäl satsning på utbildning rasar man i olika mätningar. Det här är inget som kan prioriteras i kommuners lokala budgetar. Det här är en fråga för staten. Utbildning äger! Utan utbildning så suger vi!
Nåt måste göras

 

Finns det elever UTAN särskilda behov?
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Det finns så mycket man kan fundera på. Men jag tror att det är bra att gå och fundera. Bara man inte fastnar. Man måste gå vidare, och fundera vidare. Men vad händer om man slutar fundera? Kanske slutar man leva? Kanske mår man bra och bara njuter av livet! Men man håller igång skallen...

 

Just nu lyssnar jag på 'Hypnotisören' av Lars Kepler. Jag är ju en svag läsare, eller kanske inte svag. Jag tog ju mig igenom nästan fem år i lärarutbildningen och den största delen av litteraturen var ju 'in English'. Jag njuter i alla fall av att lyssna på ljudbok. Varje meter bil jag kör nu lyssnar jag på hur Jona Linna funderar på hur mordet på familjen i Tumba gick till. Vem är det som har fört bort Benjamin?

 

Samtidigt så väcker det tankar om mitt eget liv när jag lyssnar på hur Erik diskuterar runt olika fall han hypnotiserat. Är jag också knäpp... Eller rättare sagt. HUR är jag knäpp?

 

Just nu lever jag upp när jag träffar eleverna, eller visst ja. När jag träffar ungdomarna. Samtidigt som jag märker att jag får mer och mer respekt hos dessa trevliga ungdomar, så vågar dom inte än säga riktigt vad de tänker och tycker än. Jo, Elin gör ju det. Och kanske Michelle. Jo och Patric och kanske Jacobsson ;-) Men ibland så kommer det ett 'jo så här gjorde Birgitta' (min företrädare). ..

Samtidigt så efterfrågar mina trevliga 'elever' att jag ska skriva saker på tavlen som dom kan plugga på för att klara sig på proven... Men JAG VÄGRAR! Här är ett exempel... Jag skriver på tavlan 'det finns tre olika typer av muskulatur i kroppen. Glatt-hjärt- och tvärstrimmig. Den tvärstrimmiga finns inuti kroppen i slemhinnor. Den är icke viljestyrd. Medan vi kan styra den tvärstrimiga, (skelettmuskulaturen) med viljan.' Då skriver de av detta i sitt block och sedan rapar de upp den samma på ett prov. Kanske men parentesen och eventuellt med det lilla stavfelet med. Vad har de lärt sig då? Det handlar ju om att sätta ihop kunskapen och göra den till sin egen. Inte utantillkunskap. Eller har jag fel här?

 

Men jag funderar vidare. Jag gör som jag känner för och snart börjar jag nog utmana på riktigt. Den här trädan får inte vara så länge. Jag kan bättre än så här... Vill bättre än så här... Även om jag inte tycker att lektionerna har varit SÅÅ dåliga. Inte ännu iaf. Men jag kommer, jag kommer, jag är nog kanske tillochmednästan där
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Nu har jag jobbat som gymnasielärare i tre och en halv vecka. Jag brukar ju säga att jag inte jobbar som. Jag är! Men nu har jag ju inte rätt behörighet. Då jobbar jag som... Men jag ÄR ändå lärare.

Schemat är kanon. Åtminstone fyra dagar av fem. Den femte är tuff. Fredagar har jag lektion HELA dagen. Sex stycken i en följd. Från 8.15 till 15.30. Tufft att genomföra och ännu tuffare att planera. Men mest tycker jag nog synd om BF09 och BF10 som har en lektion (av fyra) på tisdagen och de andra tre på fredagen. Det är lite för många som inte 'orkar' att gå på de sista två på fredagen. Det blir tufft för dom att hinna med allt...

 

 

Eleverna, det känns lite jobbigt att säga så till dom. Ungdomarna som jag jobbar med om dagarna i syfte att de ska få bra kunskaper är förstås kanontrevliga. Jag brukar ju ha lätt att umgås med ungdomar, så jag är inte förvånad. Allt känns bra. Njae, det finns några jag är lite oroliga för. Några som inte riktigt knäckt koden än. Koden för vad som behöver prioriteras på lektionerna. Samtidigt så vet ju jag att jag har en stor del i att inspirera dem till stordåd. Jag kommer att börja leva ut lite mer snart. Känna mig hemmastadd, liksom...

 

 

Lärarna, eller ska jag kalla dom kollegor. Samma här, bara trevliga människor som vill väl och ställer upp när jag behöver fråga nåt.

 

 

Jag då? Jag visste ju förutsättningarna redan innan. Det här var min biljett bort från S. Jag ställde kravet att jag skulle få 'eget rum' där jag kunde stänga in mig och repetera de 15-20 år gamla kunskaper som ligger framentiellt utspridda i hjärnan och i förlängda ryggmärgen. Det tar tid att sätta ihop bitarna igen, men det funkar. Däremot så gissar jag att flera av kollegorna inte anser mig som speciellt kollegial. Men om nån av er läser detta. Utan mig så kanske ni inte hade haft nån alls som kunnat undervisa i kemi just nu. Vem vet? Och jag lovar er. Jag behöver vara för mig själv i det här läget.

 

 

Även om jag har stora sociala behov emellanåt. Så kan jag vara värsta eremiten också.

Jag trivs bra här nu. Men förstår att det bara kommer att bli ett år på Björkhagsskolan. Neddragningar och uppsägningar kommer att sätta käppar i hjulet för en fortsättning. Kanske även den lite uppgivna stämning som råder i skolan om en fortsatt fin oas i Hofors. Det skulle vara synd. Och om det skulle bli en fortsättning... Vem skulle vilja åka till Hofors och undervisa i Kemi på ca 35%. Vet inte hur många kemilärare det finns på orten. Men enkelt blir det inte

 

 

Vi får se var jag hamnar till hösten 2012. Dags att börja läsa platsannonser igen för den här stafettläraren. Jag Är stafettlärare ;-)

 

 

Var det här OK, Michelle? (för visst heter du väl så)

Har bara så svårt att lära mig namnen. Fem nya grupper PLUS  kollegor. Puh
Undrar//Sveneric

 

.

Läs hela inlägget »

Sitter med en god dryck i kökssoffan med datorn på bordet framför. Styggan är i TV-soffan i rummet intill, det enda jag hör är mummel från nåt på spanska från TVn och den gamla klockan som stillsamt tickar fram sekund efter sekund bakom ryggen på mig. Kanske är det något metaforiskt i att tiden går bakom min rygg och att det är mörkt utanför fönstret när jag lyfter blicken från skärmen mellan tangenttryckningarna.

Min yngsta har via telefon berättat att hon har fått jobb i Gävle och ett lugn sprider sig i kroppen efter några dagars oro. Mest från hennes egen sida.

Jag har inte hört nåt från min vän och morsans plastsambo idag efter förra nattens njurtransplantation. Men han är tôlen, den gode smurfen...

Men syftet med kvällens skrivande är att försöka göra en summering av den första veckan som gymnasielärare. Vägen till skolan känns inte rolig. Det är inte skoj att passera krönet på riks-80 och titta ner i gropen med den stora, fula industrin varje morgon. Men samtidigt så vet jag att det är byns livsnerv och ett måste för ortens fortlevnad. Jag löser det genom att ta vägen över Torsåker. Lätt som en plätt. Jag tycker Faluvägen är ful i all sin prakt, lite känsla av Holmsveden, westernstaden i södra Hälsingland. Jag löser det med att INTE svänga höger i rondellen utan fortsätter rakt fram.

Nu är vägen helt OK och jag anländer till oasen i byn, Björkhagsskolan. Känslan av att komma in på skolan är skön och jag vet att en fin dag väntar.


Jag har blivit väl mottagen av kollegor och rektor och jag bara säga, att jag har fått den bästa av starter på en ny arbetsplats. Det känns riktigt bra!

OK, nu till eleverna. Jag undervisar fem olika grupper. Två matte, två naturkunskap och en kemi. Det är många nya namn och det kommer att ta veckor att lära sig dessa. Men känslan har varit kanon. Jag försöker bjuda på mig själv och jag har blivit mycket väl mottagen av alla dessa trevliga ungdomar. Hoppas att ni tycker ungefär som jag.

Jag kan inte säga annat än, Tack alla ni som jag träffat under denna vecka.
Det här kommer att bli skoj. Bara pH-metrarana funkar till nästa gång.
Titrering ÄR skoj!

Sorry for that ;-)
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Så kom min mentor, jo jag har fått en sån, med en tunn, slimmad dator till mig. Tegelstenen är ett minne blott.  Man är tydligen mån om sina nyanställda här... Inte nån MacBook Air, men ändå. Hälften så tunn som den jag nyss fick av min tidigare kommun. Knappt!

 

 

Igår bråkade jag om att det enda som var problem var just datorn. På väg att bli riktigt bra.

 

 

Imorgon har jag sex lektioner i ett svep. Från klockan 8.15 till 15.30. Tur att man är förberedd. Planering är nyckelordet.

 

Snart är det morgon och jag får åka mot Hofors igen. Ska bli skoj...

//Sveneric



 

Läs hela inlägget »

Så har jag träffat alla nya undervisningsgrupper i Hofors, nja inte alla. Ett program är på praktik denna och nästa vecka. Har fått en bra start (tycker jag iaf) med bra kontakter mellan mig och alla övriga.

 

 

Jag försöker repetera matte B och Kemi så mycket jag orkar på ledig tid i mitt fina arbetsrum och jag har bjudit in alla blivande studenter dit om de har några frågor. Även om jag har kunskapen så ligger den ju rätt långt bort i tiden, mellan 15 och 20 år, och det tar tid att sortera fram allt detta igen i en femtioårings mer och mer trögflytande hjärna.

 

 

Viktigast är att allt känns bra. Utom den gamla tegelstensliknande, fyra-år-gamla-dator jag fick 'ärva' av min företrädare. Den suger! Var och tittade på en MacBook Air idag. Om jag visste att jag skulle få logga in på skolans när med en sån under mitt knappa år på Björkhagsskolan, då hade den varit hemma på köksbordet nu. Datorn är så viktig i mitt lärarliv och att få använda samma både i jobbet och hemma underlättar. Rätt mycket. Och om jag tar hem den fyra år gamla tegelstenen varje dag så pajar nog köksbordet, bilen drar nästan två deciliter mer per mil OCH mina vänner skulle skratta åt mig. Vill ju inte att nån skrattar åt mig.

 

 

Kollade också på en liten hjälmkamera. Skulle sitta fint att ha en sån att filma diverse labbar med och sedan lägga ut på nätet. Skulle förstås också passa fint i de vanliga klämmorna som finns i 'min' kemisal ;-) I storlek som ett spectroskop och sladdlös. (Mina PB-känslor svallar över här och det blir nog svårt att fortsätta att skriva). Vill ha, vill ha, vill ha. Tur att man förhandlade till sig en skaplig lön här ;-) Styggan blir lycklig, men den är lätt att gömma.

 

 

Vill också filma mig vid tavlan under vissa genomgångar. Lägga ut på hemsidan. Men allt finns ju redan på youtube... Nån har tänkt till redan. Tur det.

 

 

Jag har fått en bra start. Till glädje för alla mina gamla elever i Sandviken och kära kollegor.
För visst gläds ni med mig?

 

 

Visst ja. En av mina käraste vänner fick idag samtal från Uppsala sjukhus. Infinn dig här snarast! Vi har nog hittat en njure som passar dig... Jag blir så glad och jag längtar tills jag får träffa honom igen. Som en ny människa.

 

Läs hela inlägget »

I morgon möter jag en massa nya elever på min nya skola i Hofors. Några år äldre än de jag är van med, men jag gissar att de inte är helt olika de jag är van med. Lite färre ämnen att jobba med, men ungefär lika många lektioner i veckan. Skolan verkar vara jättebra. En liten gymnasieskola med rätt få program. Björkhagsskolan.

 

 

Jag ska undervisa på NASA (NAtur-SAm) i Kemi, matte och naturkunskap. Jag vet att jag inte är behörig och har därför min anställning kvar i Sandviken. Men behörigheter och legitimation skulle jag kunna skriva många blogginlägg om. Är det nån som vet var man hittar ansökningsstatistiken? Hur många studenter börjar varje år att läsa till lärare? Hur många av dessa vill bli kemilärare? Mattelärare? Fysik? (väljer bara mina ämnen men många fler saknas i skolan).

 

 

Hur som helst så drar jag ett streck nu. Det är dags att gå vidare. Under mina år som snickare så hade jag nog ett rekord på knappt två år på samma ställe. Sedan var jag fem år i Österfärnebo. Mitt nuvarande personliga rekord ligger nu på drygt åtta år. Det gjorde jag på Söderskolan i Sandviken. Det får räcka.

 

 

Jag kommer att sakna alla relationer på Söderskolan. Relationer till elever jag undervisar. Till elever jag inte undervisar. Till en mängd kollegor. Och jag tror faktiskt att jag ska nämna några som har varit mig nära. Först och främst alla matte/no-människor och då speciellt Staffan förstås. Men också Petra som jag nu överger för andra gången (men snart är vi tillsammans igen förstås). Varför inte komma efter på kemin, Petra.

 

 

Naturligtvis saknar jag redan Conny. Den som jag tror, tillsammans med Staffan är mest lik mig själv. Jag har vid flera tillfällen blivit bortplockad från att ha samma undervisningsgrupper som dig, ConMan. När nu vi blev instoppade i olika fack så blev det liksom en av delarna till att jag drog. Hade det funnits nån vinst för lärare att arbeta i arbetslag, så hade vi alltid gjort så! Nej, vi ska tvingas att arbeta på sätt som tar bort tyngden från våra ämnen. Kom ihåg att du är skyldig mig minst en lunch till också ;-)

 

 

Anette du är ju den som jag alltid haft klass tillsammans med och vi fann ett gott samarbetsklimat rätt snabbt. Jag behöver ha nån som dig som vänder mina egna rätlinjiga (utifrån mitt perspektiv iaf) tankar vid min sida. Du är en klippa!

 

 

Det som jag inte kommer att sakna och det som till slut fick mig att ta beslutet var att jag anser att vi saknar ledning på skolan. Att inte ha nån att vända sig till blir i längden jobbigt och jag tror tyvärr att fler kommer att följa mig i spårer. Inte till Hofors, kanske. Men bort från den skola som fungerade bäst i Sandviken fram till för ca 1,5 år sedan. Jag kommer heller inte att sakna de spydiga svar jag fått när jag ställer seriösa frågor. Jag tycker att det har varit jobbigt nu ett tag och jag anser att anledningen till detta sitter i just bristen i ledningsfunktionen på skolan.

Jag tycker att det här är riktigt olyckligt.

Jag tror inte att jag kommer att komma tillbaka, som var den första tanken.

Jag måste visa vad jag tycker. Och det gör jag på det här sättet.

Hoppas att ni har en bra tid framför er

Det tänker jag ha

//Sveneric

Läs hela inlägget »

Jaha, Nettan. Här kommer en rapport...
Känslan att ta i dörrhandtaget (trycket på snickarspråk) var obeskrivlig. Trycket sitter på dörren hemma i Långängarna. Känslan infann sig ganska precis vid 21.00 på söndagskvällen. Sen fick Styggan sig en puss på kinden och så var allt som vanligt igen. Alltså som vanligt bra, så där som det bara kan vara i Långängarna. Gött!

Nattsömnen var god trots att jag skulle påbörja min nya anställning redan på morgonen efter. Min första känsla av skolan på måndagsmorgonen var att det känns lugnt och tryggt. Först träffade jag kvinnan som jag har gemensamt barnbarn med. Sen mannen som 'lurade' över mig, sen rektorn och så var allt som vanligt igen.

Kvinnan som jag ska efterträda känns trevlig och bra. Nästan så där att det är synd att det är hon som ska flytta. Jag tror att vi OCKSÅ skulle vara ett bra team. Nästan som du och jag, Nettan. Men jag har ju inte träffat några elever än. De har ju lov!

Jag känner mig utvilad efter veckan i England. Pigg och kry! Men OJ så mycket jag har att göra! Jag har inte avslutat Söderskolan än (ett matteprov i sjuan, några prov som ska betygssättas i åttan, omdömen i biologi i 8an samt både matte och NO i sjuan) SAMT att sätta mig in i mina nya klasser!

Två dagars lov. Det blir nog inget av med det...

Men jag saknar dig, min kära mentorkompis. Men du vet ju varför jag drog! Jag kan ju inte jobba under de där förhållandena.
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sofia Eriksson » Till beslut...:  ”Men Sven-Eric, vi vet inte vad som passar, sånt visar sig, jag tycker synd om de..”

  • Svenerig » mitt älskade jobb:  ”Tacksam för alla tips. Inte minst ditt, Sofia. Men jag är nöjd med min dag när j..”

  • Sofia » mitt älskade jobb:  ”Jag förstår dig. Vet du vad jag tycker? Sök dig till Kriminalvården. Mja, på rät..”

  • Edward Jensinger » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Nja, jag är nog inte en sådan rektor som nedvärdar vikten av mig själv. Jag vet ..”

  • Sveneric » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Jag anser att rektorer gärna vill nedvärdera in roll i skolan. Men att vara ansv..”

Arkiv

Länkar

Etiketter