2012 > 05

Högarna är höga och motivationen är låg. Betygen ska sättas efter moget övervägande utifrån två olika kursplaner. Elever kommer och undrar vad de ska göra för att höja sig till ett VG? Stressade unga vill lämna in rester för att bli godkända i kurser som de inte riktigt prioriterade just då, för några månader sedan.

 

Tolv skoldagar kvar och några av dem är utedagar och just skolavslutningsdag. Alla är stressade och alla vill att alla lyckas. Men det kräver fokus nu. Det återstår mycket att göra i nuet. Eller kanske i nysset?

 

Som om inte detta var nog!? Mitt i detta kaos ska nu de nationella proven i matematik gås igenom. Aspektbedömas! Två kurser. Matte 1a, ett prov efter den nya kursplanen, LGY-11 och matte B som ska bedömas efter den gamla. Alltså varje år så ligger det nationella provet i matte sist. Det är inte schysst! Grattis till alla er lärare som inte har nationella prov. Ni borde ha lite mindre lön än vi som har! Så känns det nu i alla fall. PÅ grundskolan ges en dags ledighet för rättning. Men inte här på gy! Jag vet att jag har valt det här själv och jag längtar tillbaka till grundskolan nu...

 

Om vi samtidigt tittar ut och njuter av vädret och mängden av arbete som finns där ute så hoppas jag att ni kan skicka mig en tanke och förstå att vissa stunder i mitt fantastiska läraryrke är jobbigare än andra. Trycket av stress ligger som en blöt handduk över bröstet, varje hjärtslag hörs mot mina spånda trumhinnor samtidigt som tunga klubbor mjukt bankar på mitt huvud. Jag minns inte hur livet var utan det dåliga samvetet

 

Jag vill umgås med vänner, barn, barnbarn, spela golf, vara ute, smutta på en god whisky, jobba på min bastutunna, gräva med min grävare, bygga växthus, ligga på gräsmattan, fundera var jag ska jobba i höst, snickra på mitt hus.

 

Det ÄR mycket nu. Jag tycker det... Men ändå. Jag älskar mitt jobb. Det är INTE lönen som är låg. Det är jobbet som är för mycket! Och jag förstår och respekterar alla ni som väljer bort läraryrket. Ni gör helt rätt! Samtidigt så går ni miste om världens bästa jobb. Men ni har kanske ett väl fungerande socialt liv i stället. Det är ju också värt nåt...

 

Jag längtar ändå till torsdag när jag ska vara i en smedja med elever från två av mina kurser. Ett break i vardagen som är underbart härligt att lyssna till genom järnets olika klanger mot de tolv städ som finns där runt de åtta härdarna i 1700tals smedjan i Gysinge. Men det är dagen med minst antal lektioner. Alltså med mest tid till betygstänk.

 

Ha det gött där ute på gräsmattan alla. Jag ska kommentera elevuppgifter!
Jag måste nog sjukskriva mig för att hinna gå igenom alla NP.

 

Fick iallafall nyss bekräftat att mitt barnbarn kommer på besök idag. Då vet jag att jag överlever en vecka till... Honom lämnar jag inte i sticket. Han är livet!
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Ni är ju för skojiga ni 8-E-are! Trodde ju inte ens att ni skulle minnas mig! Jag känner mig lite velig. Samtidigt som jag är lite sugen på att komma tillbaka till Söder i höst så är jag ju sugen att prova på nån annan skola. Men vill ju liksom gå vidare. Speciellt när man blivit så här gammal.

 

Men jag är ju förstås glad att att ni (jag vet ju inte vem/vilka det är) skriver sånt där och vet heller inte om det är flera som tycker lika. Jag vet ju inte om de andra lärarna vill ha mig tillbaka, jo tre av dem har sagt så. Men de är ju inte lika viktiga som ni elever är. Vi får väl se om det är nån mer som stämmer in i kören här!

 

Men om det blir så då måste 8E bjuda tillbaka på tårta förstås... Lovar ni det? Men 8E, de hade ju jag inte ens! 8F och 7E bara. Nu måste jag tänka... Men ni vet vilka som måste bjuda mig på tårta iaf...

//Sveneric

.

Läs hela inlägget »

Kroppen börjar kännas normal igen. Det är bara den blånaglade stortån som spökar nu. Den är liksom känslig för omvärldens små stötar och plötsliga rörelser. Men efter att konstatera antalet 'löpare' med sämre tid än jag (31,5% av 44 093 = 13 889,3 st) så slickar jag mina sår med ett leende på mina läppar.

 

Min anställningsintervju gick bra och det verkar som att jag får jobbet på Jernvallsskolan i höst. Tyvärr så är det ju bara 70% av en heltid med löfte om att vikariera utöver. Men det känns lite väl löst för att jag ska ta jobbet. Ett annat löfte är att från hösten 2013 så ÄR det på heltid eftersom det är dags för en av lärarna på skolan att gå i pension då. Backar jag nu, kommer jag med största sannolikhet inte att få jobbet på heltid nästa höst heller. Så just nu vet jag inte hur jag ska kunna ta ett beslut, N1an! Kommer rektorn med ett bud på 100% då kör jag! Variation är viktigt!

 

Den 19 juni gör jag min sista dag i Hofors. Jag har haft fördelen att jobba på en som måste vara en av länets lugnaste. Jag upplever fortfarande 'oaskänslan' varje morgon jag kommer dit vilken klart vinner över känslan att åka till Hofors. Jag har haft en bra tid och fått några nya vänner.

 

Just nu är mitt kära barnbarn här på en övernattning. En liten person med stor vilja och han blandar kramar och slag i sina känsloyttringar. Men oftast är han helt underbar och det är en härlig känsla att se hans speglingar av vuxenvärlden i hans lekar.

 

Det är mycket att göra nu. En hög med okommenterade elevarbeten ligger och på tisdag och onsdag är det nationella prov i båda mina mattegrupper. Dessutom så ska ju Styggan ha sitt femtioårskalas strax, vilket också kräver en massa timmar. Jobbet finns långt upp i halsen nu och motivationen är riktigt låg. Gymnasiet är inte min arbetsplats. Där varje lektion är en ny lektion och inget att falla tillbaka på. Det är tungt arbetsmässigt nu. Sommarlovet kommer att bli ett härligt break snart.

 

Det vore ju förstås helt klart enklast att gå tillbaka till Söderskolan. Där kan jag ju alla (nästan) rutiner redan. Jag känner ju igen alla kollegor och namnen på de flesta elever. Ett positivt bsked för skolans del kom ju i fredags förra veckan som också gör att en återkomst är enklare.

 

Frågan är bara. Vill jag ha det enkelt? Nej! Jag vill fortsätta att utvecklas! Trots min ålder...

Port Ellen, på er

//Sveneric

.

Läs hela inlägget »

Göteborgsvarvet igår. Jag jublade inombords när jag passerade skylten 'här dras repet 17.55' och där jag plockades av förra året. Jag fick ju iår då se en bro till och avenyn. Min taktik i år var att inte ta ett löpsteg före två kilometer och att bara springa i utförsbackarna. Den taktiken höll jag och funkade ganska bra. Mitt mål var också att 'allt under tre timmar i sluttid var ok' efter vinterns och vårens många uteblivna träningspass.

 

Jag hade jämn tid till ca 15 kilometer. Ca 40 minuter per fem kilometer fram till 15 km. Det var där som Göta älvsbron skulle passeras. Strax där efter så upptäckte jag att Avenyn erbjöd en lång, lång uppförsbacke. Nånstans där tog låren slut. Sen blev jag omsprungen av många, många piggare ben än mina. Alltså flåset är det inte några större fel på. Men låren pallar inte. Jag gissar att min tyngd och utebliven styrketräning är största boven. Eller kanske för få mil efter vägarna...

 

Jag vaknar idag md tunga lår, en rejäl blåsa under vänster fots trampdyna, blodblåsa på höger lilltå, samt en rejäl blånagel på höger stortå. Men jag har en medalj som bevis för genomförd prestation. Jag är nöjd, men jag tror inte att jag tänker prova detta igen. Men bra jobbat, Sveneric. Jag är jättenöjd.

//Sveneric

Läs hela inlägget »

Idag kom beskedet jag väntat på. Jag skrev tidigare i veckan i min facebookprofil att jag tyckte att veckan var kanon. Så kommer detta besked och kryddar veckan ytterligare! Min äldsta dotter har fått nytt jobb. Lantmäteriverket blir hennes nya arbetsgivare. Min yngsta sålde sin lägenhet efter att den har varit ute på blocket i några veckor. Jag gissar att det är skönt att vara skuldfri igen...

 

Jag ska på en anställningsintervju på onsdag så att anställningen är tryggad även efter min korta era i Hofors. Tyvärr är tjänsten jag sökt bara på 70% så vi får väl se om det är något för mig och om rektorn där är lika bra på att hitta lösningar som min RIKTIGA chef är. Skolan är bra och jag tror att jag skulle passa bra in i miljön där. Dessutom bara undervisning i matte, kemi och biologi.

 

Just nu är jag och min lillebror på väg till Göteborg för att hämta ut våra nummerlappar till Göteborgsvarvet i morgon. Just nu känns inte tanken så lockande. Träningen har inte varit den bästa. Jag kom igång bra i vintras och var uppe i joggingturer, eller lufsningrundor, på 13 – 14 kilometer. Sen kom förkylningarna och ställde till det. Jag har iaf hållit igång med mina badmintonkvällar två gånger i veckan hela vintern och inte missat många. Så grunden finns nog. Men jag är nöjd med alla tider under tre timmar i morgon.

 

Men nu till kronan på veckan. Den största anledningen till att jag började i Hofors är borta! Tack för det. Nu kan jag faktiskt överväga en återkomst till Söder. Om dom vill ha tillbaka mig. En liten oro finns i att klimatet där har svalnat av. Vid mitt senaste besök där blev rätt kyligt! Men man kommer ju aldrig att trivas med ALLA kollegor. Kom inte och säg att jag inte varnade för detta till min skolledning... Jag tog tom ett personligt samtal med dom om detta. Rykte går fort att riva men långsamt att bygga upp igen.

 

Jag tror fortfarande att jag gör ett bra jobb. Kanske är det en del i MIN narcissistiska läggning. Men jag vet ju i alla fall om den. I alla fall oftast.

 

Ha det gött mina vänner. Imorgon kväll smuttar jag på en whisky för MINST 100 kr/cl på Samma krog som förra året. Då ska jag njuta av veckan till fullo. Tack för den här veckan
//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Jag gillar utveckling i allmänhet. Men skolutveckling i synnerhet. Gör det mig ovanlig inom skolvärlden? Inte alls! Tvärt om! Lika vanlig som flugorna kring sockerbiten. Om man ställer frågan till lärare i allmänhet så ger alla ett rungande ja! Om det är en skolutveckling som ligger i den linjen vi själva tror på, vill säga! Men alla vill väl åt samma håll? Alla vill att alla elever ska bli bättre? Det tror jag också. Men bättre på VAD?

 

Ska vi i militärisk Björklundanda backa bandet och fokusera mer på traditionella kunskaper, ordning och reda? Ska vi tänka 'det var bättre förr? Blir det inte så att 'förret' kommer tillbaka och står i vägen för 'nuet'? Hur många gånger har det hänt tidigare i världshistorien?

 

Eller ska vi fortsätta att utveckla den skola, som fått epitetet 'flumskola', där eleverna utvecklas till att vara ifrågasättande och till att gå egna vägar? Men som istället kanske producerar viljestarka elever med lägre kunskapsnivå i allmänhet och lässvaghet i synnerhet i en allt för stor utsträckning?

 

Kanske är svaret enkelt? Ett riksdagsbeslut i demokratisk ordning från oktober 2010 sa att ny läråplan skulle införas och därmed borde det vara slutdiskuterat! Men det dikuteras fortfarande mer huruvida det står rätt saker dessa planer än hur vi ska nå det som faktiskt är beslutat! Det tycker jag är synd!

Men för att veta vilken väg vi ska ta till målet så måste vi veta var vi är just nu. Är vi i det kaos som Skolministern beskriver för att få sin vilja igenom? Lärare underordnas elevernas vilja och är, mer eller mindre, 'springpojkar' i deras sociala samvaro i klassrummen? Eller är det så att eleverna utveckas till starka och goda entreprenörer inom det kontrollerade kaoset i lärandets tjänst?

 

Men om vi varken är riktigt överens om vart vi ska och vi heller inte riktigt vet var vi är. Hur sjutton ska vi då kunna veta vilken väg vi ska ta för att komma, inte dit, utan nånstans, men vi bestämmer vart sen? Personligen är jag mycket orolig över att diskussionerna förs i politiskt-ideologisk anda istället för i pedagogisk-didaktisk dito! Sen vilken sida man ställer sig på som debattör är helt beroende på vilken partibok man har. Om man klär sig i kostym eller i palestinasjal? Undra på att jag är orolig?

 

Själv vacklar jag likt en vimpel mellan två högtryck. Ibland så drar Coreoliskrafterna in mig i det ena och ibland i det andra högtrycket. Jag tror att Björklund har rätt till en viss del. Jag tror att alla behöver bli goda läsare. Förmodligen redan i trean eftersom allt bygger på läsandet för fortsatt kunskapsinhämtning. Och jag tror att det är bättre för Sveriges framtid att elever lär sig gå i olika riktningar istället för att lära sig gå i takt på ett led (ursäkta den dåliga jämförelsen).

 

Just nu ligger mycket av fokus i debatten på bedömning och betyg och taskig måluppfyllelse. Kåre försöker pränta in i skallen på mig att vi istället måste fokusera på lärandet. Han kanske rentav har rätt? Men jag undrar om han har kostym eller palestinasjal så jag vet om jag kan hålla med honom eller inte? Jag måste ju vara politiskt korrekt! Eller måste jag det? Eller KAN jag överhuvudtaget vara det? Förmodligen inte. Jag säger bara vad jag tycker utifrån mitt sätt att se på lärande i skolan. Ibland går det bra. Men ibland gör det ont. Ordentligt ont! Äh, jag funderar vidare et tag
//Sveneric

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sofia Eriksson » Till beslut...:  ”Men Sven-Eric, vi vet inte vad som passar, sånt visar sig, jag tycker synd om de..”

  • Svenerig » mitt älskade jobb:  ”Tacksam för alla tips. Inte minst ditt, Sofia. Men jag är nöjd med min dag när j..”

  • Sofia » mitt älskade jobb:  ”Jag förstår dig. Vet du vad jag tycker? Sök dig till Kriminalvården. Mja, på rät..”

  • Edward Jensinger » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Nja, jag är nog inte en sådan rektor som nedvärdar vikten av mig själv. Jag vet ..”

  • Sveneric » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Jag anser att rektorer gärna vill nedvärdera in roll i skolan. Men att vara ansv..”

Arkiv

Länkar

Etiketter