2012 > 08

Jag önskar mig saker hela tiden. Men kanske inte fred på jorden, eller nån sån utopi. Då får vi ju inte sälja några JAS. Gillar inte när nybyggda saker liksom bara blir stående... Nä jag önskar mig andra saker som att alla nära och kära får vara friska och leva ett långt, rikt liv. Men vänta! Det önskar ju också alla. Ja eller nästan alla iaf. Jag önskar mig en fungerande skola där alla behandlas utifrån sina egna förutsättningar. Alltså alla! Inte bara elever utan även lärare.

 

 

Lärares uppgift är att inspirera och entusiasmera eleverna till att bli intresserade av våra ämnen. Givetvis även att hela deras utbildning blir så bra som möjligt och därigenom bli dugliga samhällsvarelser i vår stora utsmetade union. Men i skolan idag så har tyvärr min utopi kommit på skam. Vår uppgift är inte längre... Eller vår viktigaste uppgift är inte längre att låta eleverna undersöka alla lärares individuella smultronställen. Att låta den kunskapen komma vidare till eleverna så att de kan bygga upp sin helhet utifrån befintlig kunskap i alla våra specialområden och därifrån bygga vidare. Nu har nästan våra specialområden reducerats till att bli något som katten släpade in. Det är idag mycket viktigare att vi dokumenterar elevutveckling, lektioner, kränkningar, brist på elevutveckling, omdömen, ..., ja allt som kommuner annars möjligtvis kan bli stämda för om tio år, eller nåt.

 

 

Ändå är det just inom de här områdena vi är som bäst och här som kunskapsutveckling sker . Det är också just här som vi ska jobba och bedöma. Det är där som vi vet vilka fällor som eleverna kan hamna i deras lärandeprocesser. Kanske är det just för att den här delen i lärarvardagen årligen minimeras som arbetsuppgift som måluppfyllelsen sjunker. Också den årligen!

 

 

Att i skolan idag säga att arbetslag sätter käppar i hjulet för elevernas lärande, är uttalanden som ger svaret att söka sig vidare till en skola utan arbetslag. Det är också här som de flesta kollegor blir tystare än vanligt men efter våra konferenser ger klapp på axeln och sitt medhåll. Idag är det dessutom populärt att dela upp en skola i två enheter. Alltså inte bara dela upp skolan i arbetslag. Utan dela upp en hyfsat fungerande skola i två helt olika hyfsade skolor.

 

 

Skollagen säger att det inte får finnas två rektorer på en skola. Men verkligheten blir en annan. På skolor där det tidigare fanns två rektorer ger skolkontoren tillåtelse att dela upp skolor i två delar. Alltså samma skolbyggnad. Men olika skolor med en rektor på båda enheterna. Rektorerna vill se öppna dörrar mellan klasser och ämnen. Temaarbeten och gemensamma övningar. Själv drar de väggar mellan skolorna i skolan och skapar en 'din-eller-min-elevkänsla'. Man lever alltså inte som man lär. Jag väntar på att se fördelarna för eleverna med detta beslut.

 

 

Därför önskar jag en skola för alla. Där alla respekteras. Där lärare är inspiratörer i sina ämnen. Där eleverna självmant kommer och säger "Du måste lära oss det där med cos, sin och tan" och läraren säger "det gör jag gärna!"

 

 

Det finns tydligen en sub-grupp på skolan som vill att jag ska bli facklig företrädare för LR. Om de lyckas övertala mig så vet jag vad min kamp kommer att bestå i. Att även lärare ska behandlas efter sina förutsättningar.

 

 

Och som vanligt så är det inte bara mitt tyckande som ligger till grund för mina tankar och ord. Jag är en god lyssnare som plockar in omginingens ord och säger dom. Det har jag fått klä skott för några gånger nu. Oftast är det också värt det. En ska f*n sitta tyst! Men jag vet förstås att det finns de som tycker tvärt om också. Men ofta är det ickelärare ;-)
//Sveneric

Läs hela inlägget »

Glädjen i att få börja jobba igen fanns väl till stor del i att kroppen var trött efter fem veckors intensivt snickrande. Men också i att få en nystart på den skola jag trivs allra bäst på, Söderskolan! Trevliga kollegor samt en hög och skön atmosfär. Dock i en relativt tråkig byggnad. Glädjen fanns också i att snart få träffa mina tidigare och några nya elever. Att så sakteliga få börja känna min nya rektor och börja utveckla samarbetsformer med honom.


Men i samma stund som jag såg den stol jag lämnade i oktober förra året. Sjönk ned i densamma, såg mig omkring så kom olustkänslan i att aldrig ens varit borta. Att jag bara drömt mig bort ett tag från mina kollegor... All den glädje som fanns när jag klev på moppen hemma i Långängarna förbyttes till 'been there, done that'! Lite som 'livet i finnskogarnas' än så går det upp, så går det ner, så går det upp (Conny, det är en gammal vals som med fördel spelas på dragspel och fiol).


Så dagen som började i glädje över att vara tillbaka vändes uppochner rätt snabbt. Så nu börjar arbetet med att vända upp igen. Det är den roliga biten i denna valsmelodi (Conny, vals går i tretakt. Liksom en stark 'etta', sen två-tre.Och man kan röra sig till detta. Dansas med fördel på bröllop...)

Nä, man ska vara noga med var man parkerar.
Nåt jag bör tänka på
//Sveneric

Läs hela inlägget »

Jag vet att det är många som inte tror mig nu. Men det är med stor glädje jag idag återvänder till Söderskolan. Sommarlovet har varit perfekt ur min synvinkel. Visst har det regnat för mycket. Men temperaturen har varit bra och jag har fått mycket gjort med hammare och skruvdragare. Jag nådde mitt mål när sängen var på plats ca kl 18.30 igår. Hela golvet är dock inte på plats utan det återstår ca 7 kvadratmeter av de nästan 20 nya dito. Jag hade kanske beror det på att jag fick uppdraget att sätta ca 7kvm klickgolv på en vägg. Jag kommer nog aldrig att bli nån riktig vän av dessa klickgolv. Men de är ju billiga och snygga. Inte enkla att lägga

 

 

Idag ska jag då äntligen få träffa Anette, Petra, Staffan, Conny och alla de andra igen. Nåt nytt ansikte finns det säkert också. Vi ska väl under denna vecka göra av med 40 av våra 104 fortbildningstimmar som är oss givna enligt avtal. Nån fortbildning i nån större utsträckning kommer det väl inte att bli. Eller inte av den kvalitet som jag skulle önska. Jag ska visst få lära mig twitter, dropbox och kanske att blogga. Eller jag vet inte.

 

 

Sen lite av alla de långbänkar som jag har tidigare erfarenheter av. Nån storsamling i aulan kommer det väl att bli. Men framförallt så ska väl en ny rektor presentera sig. Här har jag faktiskt stora förhoppningar. Eller kanske rättare sagt önskan om ett riktigt, riktigt proffs. Vita tummar!

 

 

Hur som helst. Det positiva kommer att överväga dagen. Sen får vi se hur resten av veckan blir. Det är ju mest upp till mig själv hur veckan blir. Vilken profil jag ska ta. Inte riktigt bestämt det än ;-) En sak är dock säker. Jag kommer att fortsätta att tjata på dig Conny. Jag tror du har saknat det. Ibland iaf. Vill du ha ett SMS varje morgon klockan 5.30 igen? Idag är det 93 år sedan som Leksands IF bildades. Det ska vi fira.
Välkommen du vackra, trevliga dag. Den 13 augusti 2012!
//Sveneric

Läs hela inlägget »

Jag har skrivit det tidigare. Lärare är gnälliga! En av de mest gnälliga yrkesgrupperna kanske? En annan av de mest gnälliga yrkesgrupperna är bönder! Jag anser mig ha tillhört även den gruppen. Det måste alltså göra mig till en av de gnälligaste människorna i Sverige!

 

 

Vad gnäller bönder om? Jo om det regnar för mycket, eller är för torrt i marken. Dåliga skördar och dyr konstgödsel. EU-bidrag och trasiga traktorer. När jag växte upp hemma på pappas gata, då levde vi två familjer på tolv kor. En idyll som satt sina spår i mitt liv och gjort mig till den jag är. Idag måste man ha 250 kor och maskiner för flera, flera miljoner kronor för att överleva som mjölkbonde. Var tog idyllen vägen som jag växte upp i? Jag vet inte hur mycket en liter mjölk kostar? Sju eller åtta kronor? Men jag vet att bonden får 2.80 per producerat kilo (jfr liter) mjölk av Arla, som själva bestämmer priset till butiken.

 

 

Vad gnäller lärare om då? För låg lön och för många arbetsuppgifter! För ointresserade elever och för mycket mobiler i klassrummet. För många förkortningar och för mycket IKT. Idag finns det språklärare som inte vill ha en-till-enprojekt!? Men betydligt fler elever som önskar att kommunen aldrig satsat på detta! Men även här knackar omvärlden på och styr vår vardag och det är omöjligt att hålla dörren stängd när det knackar och knackar via facebook och twitter hela tiden i elevernas fickor. Så vad gör vi? Vi anpassar oss och använder knackandet i till något kreativt.

 

 

Anpassar vi inte oss kommer vi att gå under. Bonde eller lärare! Det finns snart inte en bonde som inte har en sidoverksamhet i snöröjning, ROT-firma eller begravningsfika. Kanske därför som vi lärare snart är mer administratörer än lärare. Vi har inte längre det vi egentligen vill ha själva. Vi kan fortfarande styra delar av det lilla rummet men det är omöjligt att styra det stora. Det hela! Vi måste lära os att bli en del av det stora. En del av världen! Vi kan inte stanna delar av detta. Eller kan vi det? Vad gör det oss till? Eremiter? Eller kanske just en bonde eller en lärare?

 

 

Men vi måste väl ändå hinna med att gnälla lite också. Det är väl förmodligen en del i jämförandet av olika yrken så att vi kan berätta för våra barn och barnbarn vilka yrken de ska satsa på för att de ska ha något att gnälla om i deras framtid.

 

 

I livet vi lever så behövs både bönder och lärare. Ibland måste vi kanske krascha lite för att andra ska se den vardag som de andra delarna av livet lever. Jag tror att läraryrket är på väg mot en krasch snart. Eller åtmisntone en strejk. Vi gnäller för lite, för tyst och för sällan. Så gör vi svenskar. Men om vi vore fransmän. Då ni! Eller... Eller jag är glad över att vara lagom svensk. Det enda som nöts i mitt liv är insidan av mina fickor. Men jag nöter dom med stolthet! Tur att det finns nya ställen att nöta på. Bxyor är dyra. Internetabbonemang likaså. 


Livet är allt bra underbart!
Lärarsjälen har vaknat!
Det här kommer att bli ett fantastiskt läsår. Det här också!
//Sveneric

Läs hela inlägget »

Tvåochenhalv vecka ledigt/vila, fem veckor snickare. Så blev sommaren! En bra sommar där många minnen och kunskaper inom träyrket repeterades och nyskapades. Bortsett från att vädret hela tiden letade platser att sätta in sina berömda käppar i det lika berömda livshjulet så är jag riktigt nöjd med sommaren. Många golfrundor har förblivit ospelade och ibland upplever jag det som att ännu en tunnel i mitt liv är på väg att avslutas.

 

 

För att fungera som jag själv önskar i mitt yrkesliv så behöver jag utmaningar. Att vara lärare idag är i sig själv en utmaning, förstås. Men utöver det behöver det behöver jag nåt mer att hänga upp mina tankar, min tid OCH mitt liv på. Jag har ju hittills lagt timmar, veckor och månader på matematikundervisningen, utöver de annars så vanliga schematimmarna, om än färre än med ett vanligt dito. Men nu behöver jag nåt nytt att engagera mig i. Tunnlar öppnas och tunnlar stängs. Det måste hända nåt i mitt liv.

 

 

Klart att jag har min snickarverkstad att lägga tiden i. Att göra en 'Börje', ligger dock inte för mig även om det kanske skulle vara bästa för mig och för resten av mitt liv. Nä, jag behöver en ny utmaning och den får gärna ligga inom skolans underbara värld för där trivs jag allra bäst. Jag har ju trots allt 19 år kvar att arbeta. 70 har hela tiden varit min pensionsålder och om eleverna vill ha mig kvar så ställer jag upp. Men jag accepterar älgjaktstanken i 'Populärmusik från Vittula'. Om jag blir gaggig så måste jag stanna hemma!

 

 

Jag är engagerad i min livsuppgift. Bara jag gillar och får ut något av den själv också, förstås.
Jag trivs bättre i mina elevgrupper än i konferenser av arbetslagskaraktär.
Jag längtar tillbaka till 'högstadiet' och det finns ingen annan än Söder jag kan tänka mig i kommun. Just nu iaf...


Jag känner att jag måste skriva mer om hur arbetslaget förstör en skolas samarbete, ur mitt perspektiv. Ja ja. Jag tar det sen. Nu ska jag lägga plåttak.
Hörs//Sveneric

Läs hela inlägget »

Efter ett långt sommarlov (och blogguppehåll) så inser jag att skolan har varit helt bortkopplad under hela sommaren, men nu börjar suget på kännas tydligt. Längtan efter att få vara kreativ tillsammans med en massa trevliga ungdomar i syfte att skapa kunskap. Sommaren har annars varit både bra och dålig. Den dåliga delen behöver jag inte orda så mycket om. Alla ni förstår ändå att jag tänker på vädret.

 

 

Den bra delen, eller egentligen de bra delarna, av sommaren började med två och en halv vecka lyssnande på ljudböcker. Trilogin av Stieg Lasson tar tid att komma igenom. Efter att ha sett filmerna först och sedan lyssna är väl inte att föredra kanske. Men egentligen så uppskattade jag bara den tredje delen ordentligt. De första två gav inte den känslan som alla i vanliga fall beskriver. Men den tredje lyfte filmen ytterligare.

 

 

Den andra bra delen är att jag har byggt ut min stuga ca 20 kvadratmeter. Den är nästan klar invändigt men lite arbete återstår utvändigt. Det här har varit mycket kreativt och utmanat hjärnan ordentligt. Det är ju trots allt 25 år sedan jag slutade mitt snickarliv. Resultatet känns bra och det nya sovrummet kommer att passa ypperligt bra runt den stora fina sängen. Händerna har besmyckats med några nya sår varje dag. Kroppen (läs händerna) har tydligen anpassat sig bra till läraryrket. Blod, stickor och svordomar har blandats på tillkapade takstolar och gipsskivor. Helt ensam (ja nästan) så förvandlades en gammal sommarstuga till en liten villa på tre rum och kök.

 

 

Men nu är det bara sex dagar kvar till jag är tillbaka i Sandvikens kommun och då speciellt Söderskolan. Det ska bli skoj att träffa alla 'gamla' kollegor och några nya på måndag. Det betyder att det är 13 dagar till jag möter mina gamla undervisningsgrupper efter min lilla utflykt till Hofors.

 

 

En ny rektor har jag visst fått också. Det ska bli myket intressant att se om han matchar mina förväntningar. Det har nämligen inte de senaste gjort. En rektor är bara så viktig för vardagen i skolan.. Varför har dessa ledare förvandlats till administrativa figurer bakom stängda dörrar när de behöver finnas i korridorer, klassrum och vara bollplank till sina lärare. Till mig!

 

 

Nåt måste göras åt skolans administrativa galenskap. Lärare ska utmana sina elever med fantasifulla och kittlande uppgifter. Det är dags för strejk nu!
//Sveneric

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sofia Eriksson » Till beslut...:  ”Men Sven-Eric, vi vet inte vad som passar, sånt visar sig, jag tycker synd om de..”

  • Svenerig » mitt älskade jobb:  ”Tacksam för alla tips. Inte minst ditt, Sofia. Men jag är nöjd med min dag när j..”

  • Sofia » mitt älskade jobb:  ”Jag förstår dig. Vet du vad jag tycker? Sök dig till Kriminalvården. Mja, på rät..”

  • Edward Jensinger » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Nja, jag är nog inte en sådan rektor som nedvärdar vikten av mig själv. Jag vet ..”

  • Sveneric » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Jag anser att rektorer gärna vill nedvärdera in roll i skolan. Men att vara ansv..”

Arkiv

Länkar

Etiketter