2013

Här får man tänka fritt om vilken matematik som passar till en godisask. Anpassa lösningar till deras egna problem eller anpassa problem till sina egna lösningar! Leta utmaningar på sin egen nivå och olika strategier och bli triggade av kompisars tankar och idéer. Söka igenom sina egen kunskap och finna enkla eller svåra problemformuleringar av matematisk karaktär och själva ge förslag till lösningar.

Kanske försöka hitta de frågor som ingen annan sett tidigare? Leta efter de uttrycksformer som lämpar sig bäst för sin egen nivå och sin egen egen metod. Men även möjlighet att visa andra sina tankar om matematik och kanske äen utmana andra genom att ställa frågor. Problemlösning i dess fulla prakt, helt enkelt! Sen får det äta upp godiset, förstås. Jag synade förstås påsen, faktiskt med lupp, och ingenstans fanns något "spår av nötter" att finna.

Tanken bakom uppgiften med Smarties föddes i en tid när jag jobbade på en annan skola. Året var 2006. Vi hade nivågruppering, eller ska vi kalla det behovsgruppering om ni tycker att det första låter fult? Jag hade en grupp som gillade matte. Gruppen var relativt stor, cirka 34 stycken, vi jobbade i basgrupper och gjorde det samtidigt möjligt för en annan lärare att ha 4 elever som inte var lika förtjusta i matematik. Jag funderade aldrig, aldrig nånsin på tanken att byta grupp även om det hde krävts ca 30 färre namn att utmana. 30 prov färre. 30 omdömen… VI trivdes nog rätt bra tillsammans och vi diskuterade matematik!

I vära basgrupper ställdes alltid första frågan om någon ’körde fast’ innan mitt namn ropades ut. Indelningen i basgrupper var under den första tiden inte alls fast men uppmaningen var att man skulle jobba bra tillsammans. Inte välja basgrupp efter kompisar! Visst fanns det en viss rörelse i början men efter några månader så gick det nästan inte att separera grupperna.

Vi jobbade med problem ur vardagen, så mycket det gick. När de stötte på problem i deras problemlösande, så bläddrade de i matteboken för att hitta den matematik som passade till deras problem. En gång i veckan föreläste jag i vår aula eftersom vi inte riktigt fick plats i något av våra klassrum. 

I slutet av vår tid tillsammans (klass 9) så hade jag ett muntligt prov där jag hade en gradskiva och en lång linjal på axeln och de löste trigonometriska uppgifter utifrån min vilda fantasi. Allt detta skedde på Söderskolan i Sandviken.  Min uppgift var att utmana eleverna i problem som de själva kände sig hemma i och godis gillade ju alla!

Nu tog jag upp detta igen i mina två matteklasser på Jernvallsskolan i Sandviken. Jag undervisar nu bl.a. i en åtta och en nia, och när jag hittade påsar med smartiesaskar på ÖB för 18kr vaknade mitt mattesinne till igen. I påsen fanns 14 askar och i varje ask mellan 38 till 43 minismartisar fördelade på 8 eller 9 färger. Här fanns det hur mycket matte som helst

Frågeställningen var ’Hur mycket matematik kan ni hitta i en smartisask? Försök att designa uppgifter från så många olika områden som möjligt i matematiken. Redovisningen ska göras med en uppgift per A4 och er egen lösning ska finnas med. När ni är klara ska ni värdera era uppgifter efter den betygsnivå ni anser passa. Redovisningen är tvådelad. Först sätter ni upp uppgifterna efter en betygslinje utifrån er egen bedömning, E till A. Sen ska ni läsa igenom andras uppgifter och föreslå några förflyttningar längs betygslinjen. Uppgifterna skulle vara avidentifierade men så blev det inte… Det här tog fyra lektioner. Tre med att designa uppgifter och en till redovisning. Men vi hade kunnat jobba i några lektioner till med att forma problem.

Jag berättade även om uppgiften i min mattelyftsgrupp och jag gissar att det är många elever som blivit utsatta för smartiesmatte i kommunen vid det här laget. Ryktet säger så…

Att jobba med att designa egna uppgifter vänder på elevernas mattetänk och utmanar på ett annat sätt. Några tycker att det är jobbigt men de flesta tycker att det är mycket mer inspirerade och gör matematiken så mycket roligare.

Det är klart att det ligger mycket mer bakom uppgifter av detta slag. Många misslyckade lektioner och försök till nytänk. Men även många, många lyckade uppgifter som lyfter matematikkunskaperna hos våra barn och ungdomar.


Här är några exempel på uppgifter som har kommit genom smartiesmatte:
Statistik
-Gör ett stapeldiagram.
-gör ett cirkeldiagram. Hur många grader är medelpunktsvinkeln för de olika färgerna?
-hur stor andel är de blå?

Procent
-Hur många procent är de röda?
-Om du äter upp två blå. Hur många procent är då röda?

Geometri
-vilken omkrets har en smartie?
-Hur många varv skulle den behöva rulla mellan Sandviken och Gävle?
-Hur många smartiesar får plats i det här rummet?
-Vilken volym har materialet i asken, Jämför yttre och inre volymen!
-Vilken rymddiagonal har asken?
-vad heter  den geometriska formen på en smartie?
-Med vilken formel räknar man ut volymen?

Algebra och mönster
-Bygg en/ett figur/mönster av smartiesarna. Hur många smartiesar är det i figur n?
Lös ekvationen: 2X + 12 = X + 16 (där X är en ask med visst antal smartiesar).

Att jobba utan matteböcker kräver mycket arbete. Speciellt i början. Man måste vara säker på sig själv och helst ha kollegornas förtroende och helst även samarbete. Varje gång man går in i en affär så tänker man i första hand på vad jag kan köpa till matematiundervisningen och andra hand vilken mat jag ska äta, ja eller nästan i alla fall. Tyvärr så kan det då blienklare att falla tillbaka och bli ’matteboksstyrd’ igen. Som lärare i den här situationen behöver man uppmuntran och stöd i sitt arbete och det fanns på skolan under den här tiden. Ibland kanske möjlighet att jobba från andra platser för att fylla på av den verklighet som rusar förbi utanför skolan. Göra studiebesök i staden eller åka på en kvällsföreläsning med något helt annat innehåll för att inspireras av livet i en annan, mer oskyddad verklighet… Det är då chefens stöd är som viktigast.

Det finns många roliga uppgifter som ligger och dammar i nån mapp i nån gammal dator och nu när jag finns i en ny miljö på en mindre skola kommer fler av dessa uppgifter upp till ytan igen. Nästa steg är att köra en ’Söderbergs ekonomi’ på nya skolan men då heter den förstås Jernbergs ekonomi. Många namn och många verkligheter i klassen kommer att figurera när den ska designas i samma anda men i nytt skal. Just den här ’Söderberg’ är den uppgift som alla mina elever lyfter som det roligaste de gjort under vår tid tillsammans. Men det är en annan historia ;-)
//Sveneric

Läs hela inlägget »

Tid, en beskrivning…
Hur många timmar per vecka är arbetsrelaterad? Schemalagd tid, alltså typ undervisning och klassrådstid är 18h. Och för att räta ut eventuella frågetecken så menar jag såna där timmar med 60 minuter och lika många sekunder. Allt enligt SI-systemets internationella bestämmelser. Utöver det så finns jag tillgänglig för elever, föräldrar, kollegor, SYVare och chefer  upp till 35h per vecka. Allt enligt vårt AG-fack-avtal. Just de tre senaste veckorna har denna tid inte alls räckt till eftersom jag anpassar mig lite till föräldrarnas arbetstid under tiden som utvecklingssamtalen rullat på.

Utöver det så har vi 10,5h förroendetid varje vecka. Tid som våra chefer varken kan eller FÅR styra innehållet i. Därav ordet förtroendetid. Här ska jag planera undervisning och jobba med att ge lite respons på elevarbeten, hålla mig updaterad inom mina ämnen, OSV, OSV. Även om den största delen, förhoppningsis kan ske under mina 35 på skolan. Spontana föräldrakontakter finns med här, även om de också helst ska ske under mina 35.

Ibland räcker förstås tiden till. Man hinner ju mycket på två timmar fem dagar i veckan. För min del så försvinner ofta mycket av denna tid på söndagar. Men ett morgonpiggt sinne är det lugnt och skönt på morgnarna eftersom min frus och mitt eget inte är av samma karaktär här. Även lördagmorgnar finns denna tid att tillgå. Ofta från strax före 06.00.

Inom mina 35 timmar sköter jag om, och ansvarar för kemi-institutionen med allt vad det innebär. Dessutom är biologimaterialet mitt ansvar som enda biologilärare på skolan. Jag deltar i mattelyftet som tar 90 minuter i veckan i anspråk av arbetsplatsförlagd tid, men som inte räcker till för diverse inläsning och reflektion för att utveckla min matematikundervisning.

Helt självpåtaget har jag börjat jobba med en hemsida via moobis. Ett ställe där elever kan få information om arbetet de förväntas utföra. Tips och trix är förstås hämtat från mitt utvidgade kollegium på twitter.  När mina elever ber om det så försöker jag spela in instruktionsfilmer i matematik och lägga ut på youtube. Jag tror nämligen att det gagnar mina elevers kunskapsutveckling.

När jag söker svar på mina egna didaktiska frågor googlar jag. Finner lösningar och förslag på lösningar ofta genom olika föreläsningar som är publicerade på nätet. Kanske på ur.se eller youtube.com. Tiden att se och reflektera över detta. Är det arbetstid, njutning eller kanske rent av ett måste för att ligga i framkant med sin undervisning?

Men, och det här låter förstås märkligt i mångas öron. Det är ju mycket enklare att förklara tiden man INTE tänker skoltankar än den tid man gör det! Det är väl det som kallas KALL (KALLelse)?

Jag är en stolt lärare. Jag vet att jag behövs för eleverna. Men jag börjar bli trött. Så hur gör jag? Jag vet vad jag vill. Men jag vet inte vad jag inte vill…
Jag skulle förmodligen dö av tristess vid en maskin i en verkstad
Ändå måste jag väl få gnälla litegrann när jag ser att era barn inte får den utbildning de är värda. Jag gör ju det för er, men framförallt för era barns framtid! Så lyssna på mig.Jag ÄR lärare! Jag gör skillnad!
//Sveneric

Läs hela inlägget »

Kollektiv bestraffning?
När en elev slår sönder en biljardkö och vi stänger biljardrummet. Är det en form av kollektiv bestraffning? När några elever smsar på lektionen och det blir ett mobiltelefonförbud på alla lektioner. Är det att kollektivt bestraffa?  Eller kanske när elever inte får redovisa via bloggar eftersom några blivit utnyttjade på något sätt? Det vi kanske kallar avarter och som vi alla tar avstånd ifrån blir det vi rättar oss efter. Det är väl det som är kollektiv besraffning!

Bland det tråkigaste jag kan göra i ett klassrum är att agera polis. När ’mina nästan-vuxna’ beter sig som småbarn som fastnat i millimeterrättvisa då börjar jag själv att bestraffa kollektivt. Förmodligen genom att min röst blir annorlunda, mitt beteende närmar sig en reptils, så sänker jag hela gruppen. Men jag vägrar låta ungdomarna styra, eller förstöra, sina klasskamraters studiemiljö. Det är då mitt polisbeteende kommer fram. Jag vill skrika ’Jä**a sk**ungar! Men påminner mig att andas lugnt och det ger mig lugnet tillbaka.

Mina lektioner brukar präglas av ett öppet klimat där det mesta är tillåtet. Lyfta elever att prova nya saker. Få misslyckas. Få lyckas! Att skaffa sig kunskap för livet är att samtala med andra om problem som berör. Problem som man kan känna igen sig i. Det händer för sällan i en mattebok. Problemen som elever känner igen sig i finns runt omkring oss. Varje dag. Snart är jag där igen.

Just nu känner jag mig bestraffad på ett kollektivt sätt tillsammans med mina fina elever. Att mina 145 elever ska slåss om ca 15 datorer när man i många andra klassrum i kommunen knappt får använda det elektroniska undret för kunskapsinhämtning. Det gör att jag morrar högt.

Man får den läraren man förtjänar, är en gammal klyscha som basunerats ut till elever genom årtiondena. Om man även ser det från andra hållet kanske det kan bli en sanning igen. Vad vet jag. Jag är ju bara en trött lärare. Riktigt trött lärare…
//Sveneric

Läs hela inlägget »

OK. Två veckor kvar innan jag börjar jobba. Ska bli skönt! Det finns alltid en längtan dit i slutet av lovet. Min personlighet behöver arbeta för att må bra, även om jag behöver vila också. Och just vila har jag fått nog av nu! Förlåt att jag tjatar om det.  Men jag ser fram emot att byta skola! Jag behöver ruskas om lite och se livet ur lite nya perspektiv ibland. Mitt personliga rekord är nu tio år. Alltså tio år på samma arbetsplats! Det tidigare lydde på fem år. Alltså här snackar vi hästlängder!

En arbetsplats behöver nog bestå av både de som stannar och de som rör på sig för att vara ett bra ställe att jobba på. Jag trodde att jag skulle tillhöra den senare hälften men blir osäker i skrivande stund.

Så kära, blivande elever. Använd de sista tre veckorna på sommarlovet väl. Snart ger vi järnet tillsammans och jag ser fram emot det!
//Sveneric

Läs hela inlägget »

Men alltså det här med bedömning. Alltså inte OM eller NÄR betyg ska sättas. Inte den här gången. Snart kanske jag tycker till om det också. Men att vi lärare bedömer så olika!

Jag säger inte att jag gör rätt eller att andra gör fel. Jag säger att vi gör olika!

Ta det här med sommarskola och jämför med den ordinarie betygssättningen, tex. Detta år var det endast ca 80 kommuner i Sverige som arrangerade sommarskola (förra året drygt 200). När jag underkände en elev i matte i år så blev jag samtidigt tillfrågad om jag ansåg att det fanns chans att hen klarade sig med ett eller om den samma behövde två år på individuella för att nå målen. Jag svarade att det kanske lyckas på ett år. Men att det skulle bli svårt. Efter två veckor på sommarskola så är eleven godkänd! Vem har gjort rätt bedömning?

En annan elev hade missat att lämna in arbete i fysik. Ett arbete som man bara gör en gång på tre år. Och då just i nian förstås. När hen under vårterminen föll i sina egna problem så blev jobbet aldriginlämnat och hen kunde förstås inte godkännas. Hade jag undervisat fel då? Gör alla lika? Kanske skulle jag ha gett möjlighet att testa detta i tidigare år också?

Jag uppmanade en elev att nationella provet i matte var så viktigt att om hen misslyckades så skulle inte målen uppnås och därmed inte bli godkänd. Till slut så gjorde hen några uppgifter som visade att målen ändå nåtts. När eleven öppnade sitt betyg så hade hen fått ett D. Hade jag mörkat för eleven?

Alltså jag säger inte något om vem som gör rätt eller fel. Men att helheten blir fel och att vi visar alldeles för lite rättvisa gentemot eleven. I den jobbträngseln som vi har blivit infösta i pratar vi inte om detta på våra skolor. Vi hinner inte prata med varandra om detta i med våra ämneskollegor. Skillnaderna är förmodligen större inom skolorna än mellan skolor. Kan det vara så att våra individuella tankar om bedömning är viktigare än de kollegiala och elevernas rättvisa?

Jag har inte varit den betygssättande läraren  i något av dessa fall. Men för att inte peka ut någon har jag skrivit i jag-form och ändrat ämnestillhörighet. Det finns säkert historier om mig också som andra berättar. Men de får ju inte jag höra…

Jag anser att det här måste prioriteras på våra skolor. Inte för att jag tror att jag har rätt utan för att eleverna ska ha rätt! Det här är viktigt!

Så var lägger vi tiden då när vi inte hinner med detta viktiga. Det kan vi ta en annan gång.
//Sveneric

Läs hela inlägget »

Alltså jag tror på tanken att filter till vad man ska ta in till våra synapser, måste sitta i skallen. Inte att man ska installera nån mjukvara som utför jobbet till oss. Då finns det kanske risk att vi slutar tänka. Snarlika mentala filter måste finnas i när man använder sin smarta telefon. Det finns firmor som börjat bromsa användandet av dessa. Kanske mest av säkerhetsaspekt. Alla klarar faktiskt inte av att gå, surfa och se sig omkring samtidigt.

Alltså blir en av våra viktigaste arbetsuppgifter i skolan att installera mentala filter genom vår undervisning!

Samtidigt så ser jag tecken på att vi också måste vara tydliga på NÄR de nät som ständigt finns runt oss bör användas. Många fastnar hellre i kommunikation med människor som inte finns i deras direkta närhet när de kanske borde vara med i det som händer i nuet i deras närhet.

De första veckorna efter julen 2013 bad vi våra elever att lägga undan mobiltelefoner för att koncentrera sig på nuet, på undervisning, på deras arbetsuppgifter. Veckan efter sportlovet så fick alla elever en varsin dator i kommunens ’en-till-en-satsning’. Därmed öppnade vi alla dörrar till att inte fokusera på lärande. För vad händer i elevers huvuden när inte alla filter är installerade?

Hen på gränsen till spelberoende öppnar locket på sin bärbara. Vilken koppling har hen till den proceduren? Hen som bara vill jobba med bilar och håller på att bygga sin Epa för så lite pengar som möjligt? Hen som blev sårad igår i sitt förhållande och söker stöd hos vänner? Det här gav vi våra elever utan att vi hade nån egentlig strategi.

Nåja. Korridorerna blev knäpptysta. Eleverna satt med sina datorer på de sittplatser som erbjuds i skolan. De spelade, kommunicerade, kollade bildelar på blocket, youtubade… Men det var tyst i korridorer OCH klassrum. Men redan efter en månad så började eleverna ’glömma’ datorerna hemma. Eleverna orkade inte bära på dessa klumpiga när de faktiskt har en smart mobil i fickan som tjänar deras syften lika bra som en dator.

Det vi behöver göra är att förändra undervisningen i grunden. Jag har mina mål klara. Ja, eller på god väg. Jag har nu en termin (tror jag) på mig att revolutionera min undervisning så att eleverna går ut grundskolan med filter och förståelse för när man ska jobba och när man hinner kommunicera vardagens viktigheter utan att de krockar för mycket. Precis som jag gör. Eller i alla fall håller på att lära mig. Det tar tid nämligen. Men det bör få att fungera tillsammans.

Nu börjar jag jobba på en skola utan ’en-till-en’ och ser som en viktig uppgift att nå in i elevernas mobiler. Det ska bli skoj. Första steget är under uppbyggnad på http://www.sveneric.moobis.se
Påbörjat men långt ifrån klart. Eleverna måste ju också få vara med och styra. Eller hur?
JEBIKE- Jernvallen-Biologi-Kemi (fantasilöst så det räcker)

Ny skola. Nya möjligheter.
Jag behöver kommunicera.
//Sveneric

Läs hela inlägget »

Snart börjar jobbet igen. På tisdag för vi igång med en föreläsning med den 'nya gurun' inom kommunen. Man har lyckats engagera Göran Svanelid som föreläsare till kommunen. För ett antal år sedan hade vi nog Per Måhl som guru i kommunen. Nu är det Svanelid som tagit över den rollen på min hemmaplan. Jag gillade Måhls sätt att se på skola och bedömning, men jag gillar också Svanelids.

 

Undrar om det finns motsättningar mellan deras sätt att se på LGR-11 eller om det var så att Måhl var LPO-94-guru men som försvann genom den nya läroplanen? Men jag minns att jag har sett nån föreläsning med Måhl nyligen (i LGR-11-anda) som jag uppskattade lika väl som jag uppskattar Svanelids sätt att se på förmågorna.

 

Nåja. Jag är en svag läsare och det skulle ta mig veckor att läsa och förstå likheter och skillnader mellan deras sätt att se på bedömningen i skolan. Dessutom förstöra tid för min återhämtning och för lektionsplanering. Då är det tur att arbetsgivaren bestämmer åt mig. Det spar tid till mina egna tankar och mitt eget liv.

 

Jo jag vet att det har blossat upp en liten konflikt mellan de båda. Jag är dock inte säker på vilka skillnader och likheter som finns mellan de båda. Kanske handlar det helt enkelt om striden om marknadsandelar (läs pengar)? Liksom Zlatan måste ta ut så mycket som möjligt under sina storhetsår, så måste kanske även dessa två göra det och jag undrar om storleken på gaget för Svanelids halva dag i världsmetropolen Sandviken. Nu är intresset mycket stort för denna föreläsning i kommunen och det blir inte så många hundralappar utslaget per lärare. Dessutom är vi ju rätt svältfödda inom skolan på god fortbildning. Så jag är mycket positiv till företeelsen.

 

Men som min egen 'guru' brukar uttrycka det. Vem ska man tro på, tro på, tro på när? Tro på när allt är så här? Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut...

//Sveneric

Läs hela inlägget »

Nytt år=Nya möjligheter... Slitet uttryck, men stämmer fortfarande. Allt man inte gjorde under tolvan kan man göra under innevarande år. Ja, eller nästan allt. Lite styrs mina händelser av ekonomiska möjligheter och sunt förnuft också.

 

När jag blev morfar för första gången insåg jag, delvis med lite hjälp av dottern, att mitt första barnbarn helt klart går i morfars fotspår. Jag eller lite iaf och jag hoppas att han till en mycket större del har ärvt en större del gener av sin far. Men att vara född i månad elva den tjugoandra. Ha en födelsevikt på tretusentrehundrafyrtiofyra och vara femtiofem centimeter lång kan ju bara inte vara en tillfällighet. Eller vad sägs om det numeriska sambandet 11 22 33 44 55 annars?

 

Häromdagen ramlade jag över att annat samband av en ren tillfällighet när jag satt och delade upp året i primtalsfaktorer av rent nöjes skull (2013 = ). Ut kom alltså just den där lördagsnatten när farsan var ute och spelade dansmusik och morsan fick springa (nåja, hon kanske ringde) till grannen för att få skjuts till BB. Snöstorm var det tydligen också...

 

När jag blev stolt far för första gången var jag 24år, 2 månader och 1dag gammal. Precis som min far var när han blev pappa för sin första gång.

 

Så siffror och tal har en viktig plats i mitt liv även om sifferminnet har försämrats avsevärt sen jag slutade snickra 1987 (som förstås är ett primtal som naturligt slut i snickarlivet). Ändå önskade jag förstås att jag vore mycket bättre på att se dessa samband i talens underbara värld. Men jag tränar...

 

Nu väntar jag på mitt tredje barnbarn som har planerats till den 23 denna månad. Lite skoj är ju det också. Hoppas det datumet håller. För då blir det samma siffror i månad och dag som det är i året. Om barnet sedan får 0213 eller 3120 i de fyra sista så blir ju lyckan total. Så välkommen 2013-01-23-3120 mitt kära barnbarn. Men i främsta rummet så ska det förstås komma ett helt fantastiskt syskon till en lika fantastiska storebror. Oavsett siffror och kön. Lycka till mina kära...

Numbers rules!

//Sveneric

 

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sofia Eriksson » Till beslut...:  ”Men Sven-Eric, vi vet inte vad som passar, sånt visar sig, jag tycker synd om de..”

  • Svenerig » mitt älskade jobb:  ”Tacksam för alla tips. Inte minst ditt, Sofia. Men jag är nöjd med min dag när j..”

  • Sofia » mitt älskade jobb:  ”Jag förstår dig. Vet du vad jag tycker? Sök dig till Kriminalvården. Mja, på rät..”

  • Edward Jensinger » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Nja, jag är nog inte en sådan rektor som nedvärdar vikten av mig själv. Jag vet ..”

  • Sveneric » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Jag anser att rektorer gärna vill nedvärdera in roll i skolan. Men att vara ansv..”

Arkiv

Länkar

Etiketter