2014

Tiden tickar tålmodigt. Tröttsamt tittar. Tänker tysta, tolkande tankar. Tröttsamt tänker. Tackar trotsigt! Tröttsamt tycker? Trasig! Talar tills tiden tystnar. Tyst tynar tomheten? Tidens tand tär. Tankar tar tid.

Läs hela inlägget »

Så har alla elever en varsin dator i kommunen. Det är förstås ett fantastiskt hjälpmedel och så klart ett måste för att kunna utveckla vår undervisning, att utveckla sig själv som lärare. Tack alla ni som drivit den visionen i kommunen. Alla lärare jublar dock inte över datorsatsningen och det hade jag väl inte räknat med heller. Kanske är det bra att det är så? Några lärare anser rent av att det motarbetar lärandet med allt som stör inläraren genom skärmen.

För visst är det många som fokuserar på saker som inte hör till undervisningen. Visst måste jag säga till elever varje dag att de inte ska spela under lektionstid. Men i många av dessa unga människors gener så är datorer förknippade med just spel. När locket öppnas så fullständigt skriker dessa maskiner SPEEEL med sitt digitala sug! Tack och lov så är det ändå en minoritet som har drabbats av denna spelmutation i sin genuppsättning och de allra flesta sköter sig förstås jättebra. Precis som på alla arbetsplatser i övriga landet. Kanske är det just elever med denna ’trisomi- 10111(två)’ som skulle kunna nå alla målen enklast utan dator. Med så få störande moment som möjligt.

Häromdagen var jag på en halv studiedag med en lektor i det svenska språket. Hon var förstås jätteduktig och jag fick lära mig några nya ord som är viktiga i mitt undervisande. Det var ord som nominalfras. Det har visst nåt med substantiv att göra, men det säger man inte längre. Alltså jag valde ju att bli mattelärare för att jag var bättre på det än på svenskans nominalfraser. Men jag är förstås ense om med alla er om att språket är den viktigaste nyckeln i alla kunskapsinhämtande uppgifter. Men nu är jag alltså även språklärare. Så till vida att jag ska packa upp språket och leverera det till mina elever. Jag tolkar det som att jag ska förklara ordens betydelse i mina ämnen, precis som jag alltid har gjort. Tror jag, eller hoppas jag iaf.

Men med datorn under fingertopparna på mina elever behöver jag alltså ett digitalt läromedel. Men nu uppstår det ett problem. Det läromedel jag vill ha kostar 95 kronor per elev och år i varje ämne. Med 140 elever blir det 13 300 kronor i biologi och 13 300 kronor i kemi. Alltså varje år. Eller har jag fullständigt missförstått detta nu? Skulle inte digitala läromedel vara billigare än de i pappersform? Eller borde de inte vara det iaf. Min budget i mina två NO-ämnen är alltså 5000kr per ämne och år. Då ligger jag alltså 8 300 kronor back per ämne innan jag har köpt nåt labbmaterial över huvud taget.

Nu förstår jag hur ni som eventuellt orkat läsa ända hit tänker. Men Internet är ju en oändlig bank av information som kan göras om till kunskap. Jodå, jag använder mig av den insikten varje dag. Men hur var det nu med min senaste och nyaste arbetsuppgift. Jag skulle packa upp och leverera språket till mina elever. Jodå, det kan jag förstås göra. När alla har samma texter att utgå ifrån. Men hur ska jag kunna göra det när 140 elever kastar sig ut i Internets outtömliga kunskapskälla? Kanske hälften av dessa hamnar på samma sidor. På sin höjd! Det kommer att bli ett himla uppackande framöver.

Så vad är det nu jag vänder mig emot? Är det datorerna? Är det storleken på min budget? Är det att jag blivit språklärare? Eller är det kanske mot allt och alla i allmänhet eller vissa i synnerhet, som vissa tycks tro när jag uttrycker mina åsikter? Kanske utför jag nån personlig vendetta? Jag vet faktiskt inte. Eller jo, kanske att mitt uppdrag som lärare varje dag görs svårare och svårare att utföra samtidigt som jag har hört rykten om att lärares administrativa uppdrag ska minskas. Jag ser fram emot den dagen jag får prioritera undervisningens planering, uppföljning och utvärdering. Just nu har den liksom hamnat i skymundan. Nästa steg är nog att alla lärare blir mattelärare så att algoritmerna och primtalen sitter hos alla. Jag vill utföra det jag är bäst på. Jag vill undervisa! Där äger jag!





 

 

För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Läs hela inlägget »

Kommer på mig själv med att klappa mig på axeln ibland. Det är inte alltid det finns nån där som tar åt sig den uppgiften och då är det bäst att ta på sig uppdraget själv. De senaste gångerna jag känt den där sköna känslan av att nån klappar mig på axeln har jag ertappat mig själv, så att säga, med fingrarna i kakburken. Ja, eller inte i kakburken då, utan just på axeln. Känslan fanns liksom där ändå. Trots att jag vet att det var en viss dos av självupptagenhet i de klapparna.

Senast nån annan klappade mig på axeln var nog i våras på lönesamtalet. Det kändes också bra. Ett relativt bra påslag för ett relativt gott arbete och jag var nöjd, för en gångs skull efter ett lönesamtal. Så menar jag då att inte någon annan har klappat mig på axeln sedan dess? Jo, kanske frun? Men när man har levt ihop i drygt 30 år så kanske man inte märker att det är just en klapp man får? Även om man tror sig känna varann ’utan och innan’. Varje dag får jag klappar på axeln av mina elever. Tror jag i alla fall. Märker inte jag det då? Klart jag gör. Ändå så talar vi ju inte alltid riktigt samma språk och det finns inte alltid nån annan tillgänglig som kan berätta för mig att det var just en klapp.

Annars rusar tiden på så här under hösten och en fjärdedels läsår försvann liksom i rappet. Det kanske är just då. Kan väl inte säga att det är mitt i livet. Kanske bara slutet på början av mitt i livet? Kanske det är just då det är dags att byta planhalva. Fyra yrken är avklarade. Det femte pågående. Den första är liksom på väg tillbaka. Men jag har mycket kvar att ge. Mitt mål är att jobba till 70 och då är det alltså mer än fjorton år kvar. Mycket kvar att lära. Mycket gammalt kvar att falla tillbaka på.

Just nu är det bara så förbaskat roligt att jobba med små projekt i min fina verkstad. Jag har konstruerat en snickarbänk till mitt äldsta barnbarn. En gängstång, ett kvastskaft, lite såga, borra, limma, klura… Känner mig bättre än McGyver! Se där. Där kom den senaste klappen tillbaka igen. Jag är så stolt och glad att jag kan allt jag ger mig in på. Så här är jag. Ett kap för varje arbetsgivare! Mycket erfarenhet. En problemlösare. Tålmodig. Välutbildad. Relativt bra kunskaper om IKT.

Så om du inte är så noga med mitt utseende. Slå till vettja ;-) Jag ger dig 14 år av mitt liv om du ger mig utmaningarna. Tillsammans är vi starka. Nu kör vi

Den närmaste tiden kommer att bli intressant. Den också!
//Sveneric 

Läs hela inlägget »

Beställde ett nytt dragskåp till min fina kemiinstitution. Det gamla var liksom under all kritik och den sista tiden fungerade luckan mer som en giljotin, en något som håller ute gaserna. Förvisso hölls gaserna inne med en så snabbt fallande lucka, men till en kostnad av blåmärken på mina grova underarmar. Nåja, ett nytt dragskåp påträffades endast på vwr, gamla kebo, till den ringa kostnaden av en sisådär 25 tusenlappar… Men visst säkerheten först… Man ska inte hantera vissa kemikalier i den öppna atmosfären i mitt fina arbetsrum. Tack för det, kära chefer.

Tyvärr visade det sig att skåpet var för stort för hissen. Eller, hissen var för liten för skåpet. Ja, eller hur det nu var och skåpet ligger just nu på en rullvagn i kopieringsrummet. Det hamnade där för att det var för tungt för vaktmästarna att lyfta, på deras chefers uttryckliga order. Vilken tur att det finns så bra chefer! Som värnar om sina anställdas arbetsmiljö, alltså. All heder till er! Så på måndag kommer det en flyttfirma och bär upp skåpet till mitt fina arbetsrum. Undrar hur deras chefer tänker, föresten?

Vi lärare bär också en tung börda. Inte i form av tunga böcker, eller datorer, eller ens elever. Vår börda ligger i att uppgifterna är så många. Varje gång skolinspektionen kommer på besök så ökar dessutom antalet uppgifter. Och vi rättar in oss i ledet och utför. Det som varje gång blir lidande är planering och uppföljning av lektioner. Alltså planeringen av samhällets viktigaste uppdrag. Att göra den yngre generationen till en välfungerande, kunskapstät generation. Att förvalta Sandvikens viktigaste samhällsresurs, helt enkelt.

När vi nu i detta samhällsnyttiga uppdrag skriker STOPP! Stopp vi förses med trubbiga redskap. Stopp, vår lärplattform har blivit ett arbetsmiljöproblem för oss! Det är inte ett säkert system. Det är en tidstjuv utan dess like. Det är en miljö som inte liknar nån annan datormiljö. Varje fackmöte jag var på under min tid som lokalombud för LR började vi med en ’skitkastningsrunda’ om vår lärplattform. Det är nu jag önskar att mina chefer tar parti för mig, för oss, på samma sätt som vaktmästarens chefer gjorde. Stopp. Ni får inte använda den där plattformen för jag värnar om mina lärare. Visst fattar jag att vi sitter fast i nåt kontrakt eller så. Men se då till att vi inte fortsätter att sitta fast där då! Det måste ju bli dyrare med lärare som inte orkar sin arbetsbörda än att ta sig ur ett kontrakt?

Mina två senaste rektorer stämmer in i lärares klagan över ett tungrott system. Men det är nån annanstans det tar stopp. Var vet inte jag. Men varje rektor är ju ansvarig för sin personals arbetsmiljö, det vet jag som f.d. lokalombud. Det är dags att säga stopp! Det finns inte en enda lärare på min skola som försvarar denna plattform, vad jag vet. När jag pratar med lärare på andra skolor så får jag samma besked där.  Det är dags att säga ’vi satsade på fel häst’. Förlåt. Vi gjorde ett misstag. Eller nån annan form av pudel. Vi går på knäna och Edwise är kanske just den droppen. Den droppen som gör att det rinner över och t.o.m. lärarna i kommunen höjer sina röster.

De senaste gångerna jag har morrat så har jag fått ta mycket skit efteråt på en massa möten. Personliga påhopp och felaktiga inbjudningar. Tyvärr så är det inte så högt i tak i kommunen som man vill låta påskina. Kliver man på fel tår så råkar man ut. Vi får väl se vad som händer denna gång. Jag älskar mitt arbete med eleverna. Och det känns som att ’kärleken’ är besvarad. Men det är dags att lyssna, om inte just på mig så, på oss nu. 

Läs hela inlägget »

Är det verkligen så fult att vara duktig på sitt ämne i Sverige idag. Fortsätter förföljelsen på oss ämneskunniga 2014? Våra företrädare säger att vi ska konkurrera med kunskap. Inte kvantitet, för där slår flertalet länder oss på fingrarna redan. Kvalitet och kunskap alltså! Hur ter det sig i skolan då?

Jo våra 104 avtalsbundna fortbildningstimmar varje år går åt till att sitta i arbetslag och diskutera med varann. Så kallad kollegial fortbildning. Vi har chefer som uttrycker sig negativt om de ämnen där vi faktiskt är utbildade och sätter betyg i, till fördel för arbetslagens ’styrka’. Chefer som väljer att sätta in obehöriga på undervisning trots att det finns behöriga på samma skola.

När jag började plugga 1995 till 4-9-lärare i matte , no och teknik så började samtidigt 1-7-kollegor sin dito. Dock ett år kortare, vilket tog dem till jobbet ett år tidigare och därmed, i många fall, ett års löneförsprång. Något som inte alltid har kompenserats genom åren.

När jag engagerar mig i min undervisning och mina elever är jag bara jobbig och högröstad och blir straffad för min känslostyrda personlighet.

Nu ska jag bli ’straffad’ igen när ett av lärarfacken går ut och föreslår att de icke behöriga ska få fortsätta vara ickebehöriga i några år till! Jag som gjorde färdigt min utbildning alla 270HP för att vara behörig direkt. Detta ger ju bara en fortsatt möjlighet att hålla ner min lön.

Nej, snälla fackförbund. Nu finns chansen att höja lärarstatusen för de behöriga genom att höja löner, sänka arbetsbördan, prioritera planering och uppföljning för oss knäppskallar som faktiskt gjort oss själva till behöriga lärare. Om ni står på er nu kanske rentav de ’obehöriga’ får en morot att göra klart sin utbildning? Om ni står på er nu kanske vi får fler behöriga lärare? Om ni står på er nu kanske läraryrkets status kan höjas. Om ni står på er nu så kanske vi kan behålla behöriga kollegor i yrket? Så hur höjer vi läraryrkets attraktionskraft?

Hur får vi fler att söka tex. kemilärarutbildningen för att ge mig verklig kollegial fortbildning genom att ens ha nån att samtala med om kemiundervisning?

När man gång på gång känner sig straffad så skaffar man sig nya utmaningar och drömmer sig tillbaka till snickaryrket igen med ett byggfack som var starkt och lyckat. Där har jag min bakgrund och kanske min framtid. Igen…

Men jag vet vad mina elever tycker om mig. Det är den känslan som tar mig tillbaka till jobbet varje morgon. Tack för det förtroendet, mina fina elever. Samtidigt är det den känslan som förgör mig… Mitt engagemang i min undervisning… Alla de timmar som försvinner från min fritid.

Backar vi en gång till nu. Då backar jag också. Det finns många företag som söker nördar som jag.
                                                                                                                    //Sveneric

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sofia Eriksson » Till beslut...:  ”Men Sven-Eric, vi vet inte vad som passar, sånt visar sig, jag tycker synd om de..”

  • Svenerig » mitt älskade jobb:  ”Tacksam för alla tips. Inte minst ditt, Sofia. Men jag är nöjd med min dag när j..”

  • Sofia » mitt älskade jobb:  ”Jag förstår dig. Vet du vad jag tycker? Sök dig till Kriminalvården. Mja, på rät..”

  • Edward Jensinger » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Nja, jag är nog inte en sådan rektor som nedvärdar vikten av mig själv. Jag vet ..”

  • Sveneric » Bloggsvar till Edvard Jesninger:  ”Jag anser att rektorer gärna vill nedvärdera in roll i skolan. Men att vara ansv..”

Arkiv

Länkar

Etiketter